Råd om hur man agerar med barn och ungdomar

Det är viktigt att vuxna hemma, i daghemmet och i skolan är beredda att bemöta reaktionerna hos barn och ungdomar orsakade av en skakande händelse.

Barn och ungdomar har ett behov att förstå även de tråkiga händelserna. Dessutom är det svårt att förhindra att barnet  ser nyheterna i medier eller hör vuxnas diskussioner.
 
På grund av detta är det viktigt att vuxna är uppmärksamma på varifrån och hurdan information barn får av händelsen (tidningars löpsedlar, webbnyheters startsidor, tv-nyheter som hörs till barnrummet). Barn och ungdomar behöver den vuxnas stöd.
 
Den vuxna behöver inte vara klok eller kunna svara på allt. Det viktigaste är att den vuxna förmedlar trygghet och tillit att man klarar sig trots händelsen och de möjliga förändringarna som den orsakar.
 
  • Lyssna, följ och fråga vid behov vad barnet vet och tänker om händelsen. Vänta inte på att barnet skulle börja diskussionen. De gemensamma stunderna behöver nödvändigtvis inte vara långa.
  • Att ge för detaljerade minnesbilder eller reaktioner av en situation där barnet inte själv har varit närvarande är inte nödvändigt. Att väldigt starkt leva sig in i det hjälper inte i återhämtandet.
  • Försök vara lugn. Om dina egna reaktioner är starka berätta för barnet att händelsen även berör vuxna men att de vuxna klarar av det. Undervärdera inte barnens observationsförmåga.
  • Det lönar sig också att tala om dina egna känslor, särskilt när barnet funderar över det, men de känslor som barnet har är ändå de viktigaste.
  • Hjälp barnet att få en uppfattning av vad som har hänt med  ord som passar barnets egen utveckling. Ge barnet tid att förstå.
  • Om det inte uppstår någon diskussion, var närvarande. Den rätta tidpunkten kan komma överraskande.
  • Förutom att hjälpa barnet att förstå vad som hände borde den vuxna hjälpa barnet att förstå sig själv samt att känna sig så trygg som möjligt trots de starka reaktionerna.

Exempel på diskussionsteman

  • Vad som verkligen har hänt. Bekräfta fakta och ta bort missuppfattningar enligt barnets utvecklingsnivå och enligt den information som finns för tillfället.
  • Hur fick du veta. Var befann du dig  och vad gjorde du just då.
  • Vad tänkte du. Gå igenom tankarna kring händelsen eller när information nådde barnet.
  • Kände du någonting. Ofta finns det först bara förvåning och chock eller brist på känslor. Andra känslor kanske väcks senare och det vore bra att ta fram dem först med en trygg vuxen.
  • Hur reagerar kroppen. I kroppen kanske någonting händer utan att man ens märker det (spänningar, smärtor, orolighet, darrning, svaghet)
  • Hur kan man hjälpa sig själv eller den andra vidare. Idrott, avslappning, andningsövningar (om de redan är bekanta), närhet av en trygg människa, att svara på det ökande behovet av att vara i famnen. Att minnas och fundera över vad som hände när man känner att man är redo för det t.ex. genom att prata, rita, skriva, musik. Att fortsätta vanlig vardag trots choken och sorgen genast när man orkar. Nyfikenhet och glädje är tillåtna och ger kraft till återhämtningen.
  • När barnet är i daghemmet eller i skolan. Information förmedlas till hemmet om att man har behandlat saken i skolan och man uppmuntrar  att prata om det också hemma.