Flyktinglägren har blivit vardag för över en miljon människor i Cox’s Bazar i Bangladesh

– När våldsamheterna började var min enda tanke att få min familj i säkerhet. Vi lämnade allt bakom oss, säger Nur Haba i flyktinglägret Cox’s Bazar i Bangladesh.

Nur Haba förlorade sin man under oroligheterna i Myanmar och tvingades fly till Bangladesh tillsammans med sin son och sin åldrade mor. De tre har redan en längre tid bott i flyktinglägret i Cox’s Bazar.

Det är inte lätt att vara ensamstående förälder i lägret. Den första tillfälliga bostaden gav inte familjen tillräckligt skydd mot störtregn och vindar.

– När blåsten tilltog på natten låg jag vaken. Jag höll min son nära mig, eftersom jag var rädd att vårt skydd inte skulle klara stormen.

Med stöd från Internationella rödakors- och röda halvmånefederationen (IFRC) ordnade Röda Halvmånen i Bangladesh en mer stabil tillfällig bostad åt Nur Haba som byggdes av bambu, metall och presenningar. 

– Nu kan jag sova utan att vara rädd. När det regnar är jag inte längre rädd att skyddet ska rasa, säger Nur Haba.

Åtta år på flykt undan oroligheter

Krisen i Rahkine i Myanmar har nu pågått i åtta år. Den är en av de mest långvariga och mest underfinansierade humanitära nödsituationerna i hela världen.  I december 2025 bodde nästan 1,18 miljoner  människor som flytt från Myanmar i 33 läger i Cox’s Bazar och Bhasan Char. Människorna är helt beroende av humanitär hjälp. De senaste oroligheterna i Myanmar har lett till att fler människor har sökt sig till lägren.

I april bidrog Finlands Röda Kors med 600 000 euro ur sin katastroffond till Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationen IFRC:s vädjan om stöd till människorna i Cox’s Bazar. Federationen strävar efter att stödja livet för nästan en miljon invånare i lägren och 100 000 människor som bor i närliggande samhällen.

Med hjälp av finansieringen och med stöd från IFRC förbättrar Röda Halvmånen i Bangladesh boendeförhållandena, vatten- och sanitetsförsörjningen samt hälso- och sjukvården i lägren. Dessutom får invånarna i en del av lägren kontanthjälp för att kunna köpa nödvändiga förnödenheter och mat.

Stödet från en frivillig hjälpte dem tillbaka till livet

För åtta år sedan flydde Sayedul tillsammans med sin fru Setara och sina två söner från Myanmar till Cox’s Bazar. I lägret fanns det varken arbete eller något annat att sysselsätta sig med. 
– Jag satt framför vårt tält och stirrade ut i tomma intet. Jag hade inga krafter, inget syfte, berättar Sayedul.

Marijan, som arbetar som frivillig för Röda Halvmånen i Bangladesh, började besöka familjen. Hon berättade om förebyggande av sjukdomar, god hygien och familjeplanering. Marijan, som kom på besök gång på gång, fick Sayedul och Setara att tro att de skulle kunna förbättra familjens liv i lägret.

Tack vare det han lärt sig av Marijan har Sayedul blivit en respekterad person i lägret. Grannarna kommer för att fråga honom om saker som rör hälsa, hygien och familjeplanering.

– Jag säger till dem: Titta på mig. Förut var jag sjuk och utan hopp. Men någon trodde på mig och jag bestämde mig för att förändras. Vi klarade oss inte bara, utan vi började leva igen, säger Sayedul.

Text: Minttu-Maaria Partanen

Kommunikationssakkunnig