Skydd av civila
Merparten av offren vid väpnade konflikter är numera civila. Krigsmetoderna har förändrats och vapenteknologin utvecklas alltjämt. Dessutom är olika beväpnade grupperingar allt oftare parter i konflikterna.
Av dessa orsaker förhandlade det internationella samfundet år 1977 fram ytterligare två tilläggsprotokoll samt flera konventioner som reglerar krigsmetoder och användningen av vapen som kompletterar Genèvekonventionerna från 1949.
Röda Korset har aktivt varit med och utvecklat dessa konventioner genom att lägga fram initiativ och bedriva forskningsarbete som grund för konventionerna.
Allt fler konflikter pågår internt inom stater
I krigets lagar skiljer man på internationella väpnade konflikter och väpnade konflikter av internationell karaktär. I internationella väpnade konflikter är två eller flera stater parter. De flesta konventioner, såsom Genèvekonventionerna med tillhörande tilläggsprotokoll, tillämpas i sådana situationer.
I väpnade konflikter av internationell karaktär strider statens officiella beväpnade styrkor och olika beväpnade grupperingar mot varandra eller endast beväpnade grupperingar sinsemellan.
På grund av staternas suveränitet finns det färre regler som tillämpas på sådana väpnade konflikter. Den så kallade gemensamma artikel 3 i de allmänna Genèvekonventionerna, det andra tilläggsprotokollet till Genèvekonventionerna från 1977 samt sedvanerätten skyddar offren för interna väpnade konflikter.
I konventionerna definieras noggrant skillnaderna mellan civila och stridande samt rätten till skydd i olika situationer. Detta förbättrar de civilas rättsliga skydd.
Hörnstenarna: proportionalitetsprincipen och principen om åtskillnad
Enligt tilläggsprotokollen måste de stridande parterna förhindra eller minimera förlusterna av människoliv och skador tillfogade på civila objekt. Dessutom måste man skilja på civila och militära objekt – endast militära objekt får angripas.
I det första och andra tilläggsprotokollet förbjuds
- de stridande att föreställa civila
- urskillningslösa angrepp
- förstörelse av objekt som är oumbärliga för samfundens överlevnad
- angrepp riktade mot platser för religionsutövning och minnesmärken.
Krigets lagar förbjuder alla krigsmetoder och -åtgärder som
- inte gör skillnad på civila och militärer eller civila och militära objekt
- orsakar onödigt lidande eller överdrivna skador
- orsakar allvarliga eller långvariga skador på miljön.
Många vapen med sådana följder, till exempel explosiv ammunition, kemiska och biologiska vapen, förblindande laservapen och infanteriminor, är numera förbjudna eller så regleras användningen av dem i separata internationella avtal.
För Finlands del har den så kallade Ottawakonventionen om förbud mot infanteriminor gällt sedan 2012. Finland har inte ratificerat det så kallade Osloavtalet om förbud mot användning av klustervapen.
Den humanitära rätten skyddar de mest sårbara
Personer som inte deltar i väpnade konflikter ska respekteras, skyddas och behandlas mänskligt.
- Såväl civila och militärer som sårade och sjuka ska hämtas och tas om hand utan att diskrimineras.
- Kvinnor och barn ska respekteras och skyddas från våld som riktas mot deras dygd.
- Barn och ungdomar ska garanteras särskilt skydd. Barn under 15 år får inte delta i stridigheter.
- Familjemedlemmar som kommit ifrån varandra ska återförenas. Anhöriga har även rätt att få veta vad som har hänt deras försvunna närstående. Läs mer om Röda Korsets personefterforskning
Om du har frågor om humanitär rätt eller behöver ett expertutlåtande, vänligen kontakta oss: humanitaarinenoikeus(at)rodakorset.fi.
Växel: 020 701 2000 (vardagar kl. 8.30–16.00)
