26.05.2021

Leif Hagert utmanar oss att lyssna på de unga vuxna

Fotograf: Petter Korkman / ALL-YOUTH

I sitt brev berättar aktivisten Leif Hagert om en hurdan förändring han vill se i samhället för att unga på väg att bli självständiga ska få ett gott liv.

Stöd för den som behöver och utrymme för var och en

I ett gult våningshus på Viljamäentie bodde Milo och Nelma. De hade varit grannar och kompisar sen barndomen. De var vana vid att göra saker samtidigt, från att bli färdiga från gymnasier till det första doppet efter vintern. Nu hade de samma flyttdag framför sig, båda skulle flytta ut i eget. På flyttdagen var stämningen på Viljamäentie nedslagen då de två vännerna tog avsked av barndomshemmets gård och de gemensamma minnena de gjort där. De intygade varann och sig själva att deras förhållande inte skulle förändras, trots att resan med offentliga fortskaffningsmedel räckte nästan lika länge som en Titanic-film. Nelmas pappa körde in på gården med en fullastad bil och släpvagn. Kompisarnas bedrövelse övergick i plötsliga skrattsalvor då de fick bevittna Nelmas pappas bevis på mästerligt utrymmesbruk.

Sen kramade kamraterna en sista gång om varann där framför det gula våningshuset. Medan dragkärrans lampor försvann bakom hörnet lyfte Milo sina Ikea-kassar och började stega mot närmaste busshållplats med all sin egendom, nästa mål framtiden.

Självständighet kan vara spännande

Självständighet för med sig frihet, men också en hel del ansvar. Det är ett steg mot någonting nytt och okänt.

För den här resan kan en ungdom behöva en vuxen, någon som man vid behov kan luta sig mot. Man kan behöva hjälp med många saker från att skaffa bostad till att sköta sitt hem och betala sina räkningar.

Vi har förstås ofta en rätt särskild bild av familjen; den inbegriper två vuxna som hänger sig åt rollen som förälder, en trygg atmosfär och doften av nybakta bullar. Det är inte alla som har ett sådant hem. Det vore bra att vara medveten om familjernas mångfald och om det faktum att unga närmar sig det självständiga livet ur väldigt olika utgångslägen.

Det finns många slags projekt som erbjuder stöd åt unga. Tyvärr är många av dem specifika för vissa orter, och därför inte tillgängliga för alla unga. Ofta är projekten tidsbundna, vilket inte gör saken bättre. Det behövs bestående verksamhetsformer med låg tröskel som unga kan söka hjälp från. Sådan service kan ge många unga den enda kontakt de har med en vuxen som hjälper. Därför är det väldigt synd att se, hur verksamhetens slut kan lämna en ung person helt ensam och precis där hon var från början.

En av avigsidorna i vårt samhälle är att unga ofta inte blir hörda.  

”Du förstår nog sedan, då du blir äldre”. Sådana fraser tvingar ungdomar att vänta på en tid då deras åsikter har ett värde.

Ungdomars röst bör höras i ärenden som angår dem, och i samhällsdebatten. Unga är sakkunniga när det gäller deras egna liv och situationer, och om de oroar sig över global uppvärmning är det sin egen framtid de talar om. Greta Thunberg är ett ypperligt exempel på hur mycket en ung person kan få till stånd om hon ges utrymme och blir hörd.

Det var helt klart för mig som tonåring vad jag ville tala om. Jag ville lyfta fram den rasism jag och mina bekanta utsattes för, men det ville ingen höra talas om. Jag råddes hålla tyst, rasismerfarenheter förringades och man bytte samtalsämne. Många verkade uppleva ämnet som besvärande.

Ett av mina största bekymmer var att min röst inte hörs, att man inte vill höra mig.

Till en början trodde jag att människors likgiltighet för mina erfarenheter berodde på att de kände sig besvärade. Nu senare inser jag att också min ålder har bidragit till att man förringat mig. Samma nedvärderande bemötande får många andra nu till dels, bland annat unga som talar om och agerar i klimatfrågor.

Det var i sociala medier som jag fann min kanal; här kunde jag göra min röst hörd. Som bäst har en del av mina tweets skådats över 100 000 gånger. En sådan sak känns väldigt uppmuntrande och stärkande för någon vars bekymmer man inte tidigare ville höra. 

Ingen borde behöva vänta i åratal innan hen blir sedd och hörd. Var och en bör ha en rätt att leva ett liv man känner igen sig i, ett liv med trygghet och med möjlighet att inverka på sin egen framtid.

 

Med vänlig hälsning,

Leif Hagert

Leif Hagert

Författaren Leif Hagert är frilansare, aktivist och kolumnist.

Man vill vara en bättre version av sig själv för hen, och hen har liksom kämpat sjukt mycket.
Ung person, 22
YouTube bädda in förhandsgranskningsbild
”Hen”: på vilket sätt påverkas självständighetsprocessen av en för sig själv viktig tredje part, förälder eller annan nära person? Video: ALL-YOUTH- forskningsprojektet
Beslutsfattare, vill du veta vad de unga tänker om att bli självständiga?
Beslutsfattare, vill du veta vad de unga tänker om att bli självständiga?