Tågresan genom Ukraina förde Tetiana till Finland

Med tåg på flykt från konflikten i Ukraina

Tetiana Stepanova, som flydde från Ukraina till Finland tidigt våren 2022 tillsammans med sin vuxna dotter, minns avfärdsdagen tydligt: tåget som färdades från Charkiv till Kiev var fullt av människor i alla åldrar. Tillfälliga sittplatser, hopbyggda av hinkar och träplankor, fungerade som bänkar. På natten släcktes tågets lampor för att det skulle kunna färdas tryggare genom landet utan risk för bombningar.

- Jag tänkte bara att jag kanske aldrig mer får återvända hem. Ingen av oss förstod då ännu vad krig verkligen innebär, minns Tetiana resan.

Den yngsta passageraren var en fem dagar gammal bebis. Tetiana har ofta tänkt på barnet i efterhand: ett barn som har levt hela sitt liv i Ukrainakonfliktens skugga.

Konflikten tvingade henne att lämna sitt bekanta liv bakom sig

Före konflikten arbetade Tetiana som skådespelare på teatrar runt om i landet. - Teatern fyllde hela mitt liv, berättar hon. Beslutet att lämna landet var svårt: förutom det älskade teaterarbetet blev maken – som hade skickats till fronten – familjen och det trygga hemmet kvar. 

- Jag ville inte lämna min man eller min gamla mamma, som på grund av sin svaga hälsa inte kunde resa. Jag frågade min man: vad händer om vi aldrig får se varandra igen?, säger Tetiana med tårar i ögonen.

Finland blev det nya hemmet eftersom Tetianas man tidigare hade arbetat som säsongsarbetare på en äppelodling här.

- När vi kom till Finland mötte min mans arbetsgivare och hans familj oss vid vår ankomst, berättar hon.

Det nya livet formades steg för steg med hjälp av det finländska samhället

Nu har det snart gått fyra år sedan avfärden, och under de här åren har vardagen i Finland långsamt funnit sin form. I Lojo hittade Tetiana Finlands Röda Kors lokalförening, vars frivilliga hjälpte henne och dottern att bygga upp en ny vardag.

- Vi fick tvättmedel, varma kläder och råd. All hjälp kom från samma ställe, säger Tetiana tacksamt. Varje föremål i Tetianas prydliga men enkelt möblerade lägenhet har sin egen historia. Nästan allt – möbler och saker – är gåvor: mattan och filten på sängen från hennes arbetsgivare, yllesockor från grannen. 

- Jag minns varenda givare. Sakerna påminner mig om att någon ville hjälpa. Jag är alla djupt tacksam, berättar hon.

Stöd mot ensamhet och hopp inför framtiden

Tetianas man skadades vid fronten och väntar nu på beslut som skulle göra det möjligt för honom att komma till Finland. De håller kontakt dagligen, när situationen i Ukraina tillåter det. Ändå känner sig även Tetiana ibland ensam.

- Vi har fått tillräckligt med materiell hjälp. Men människor som är ensamma behöver också stöd och sällskap. Ensamheten kan vara tung, även om allt annat är i ordning, funderar hon.

I ensamma stunder söker sig Tetiana ut bland människor. Stöd mot ensamheten har hon fått bland annat genom Röda Korsets handarbetsgrupper och språkcaféer, där nya bekantskaper har växt fram. - Jag lärde mig sticka hälen på en socka. Små saker – men de påminde mig om att jag inte är ensam, säger hon.

Framtiden beskriver Tetiana som osäker men hoppfull. Hon drömmer om att Ukraina en dag ska vara lika tryggt som Finland. Hon hoppas på fred och på möjligheten att åter stå på scen – kanske här, kanske hemma i Ukraina.