Finlands Röda Kors valutfrågning 2023
Söndagen den 2 april 2023 ordnas det riksdagsval i Finland. Röda Korset frågade partiledarna vad de tänker om saker som är viktiga för oss. Frågorna till valutfrågningen utarbetas av centralbyråns experter inom olika områden och fokuserar på Röda Korsets verksamhet, värden och överlag på organisationens verksamhetsförutsättningar.
Varje fråga hade fyra färdiga svarsalternativ, av vilka man bad respondenten att välja det främsta alternativet. Man strävade efter att utarbeta frågorna så att de lyfter fram skillnader i respondenternas prioriteringar. Partiledarna ombads även motivera sina val.
Av ordförandena för riksdagspartierna besvarades frågorna av Sannfinländarnas Riikka Purra, Samlingspartiets Petteri Orpo, Centerns Annika Saarikko, De Grönas Maria Ohisalo, Vänsterförbundets Li Andersson, SFP:s Anna-Maja Henriksson, Kristdemokraternas Sari Essayah, Rörelse Nus Harry Harkimo samt Ano Turtiainen för partiet Makten tillhör folket som skickade sina kommentarer på enkäten utan att besvara flervalsfrågorna. För SDP:s del besvarades enkäten av partiets vice ordförande Niina Malm.
Hur borde organisationernas verksamhetsförutsättningar tryggas i framtiden?
Veikkaus avkastning och de organisationsbistånd som finansieras med den överförs som en del av den statliga budgeten från början av 2024. Partierna har kommit överens om att man tryggar en finansieringsnivå om cirka en miljard euro för förmånstagarna för det tre första åren.
Många organisationer, inklusive Finlands Röda Kors, har uttryckt oro över att förnyelsen vid ett senare tillfälle kan leda till att det offentliga biståndet till organisationsverksamhet blir kortsiktig och politiserad.
Svarsalternativ:
- Riksdagen beslutar om bistånd på samma sätt som om andra budgetposter.
- Om bistånd beslutas årligen utgående från förslag av en självständig expertinstans (jfr nuvarande STEA).
- Om bistånd beslutas på längre sikt utgående från förslag av en självständig expertinstans (jfr nuvarande STEA).
- Tryggandet av organisationernas ekonomiska verksamhetsförutsättningar ska i fortsättningen inte vara den offentliga maktens uppgift.
Respondenternas motiveringar:
A) Riksdagen beslutar om bistånd på samma sätt som om andra budgetposter.
”Organisationer har en viktig roll som en del av samhället och till exempel är organisationer inom social- och hälsovårdsbranschen en kritisk del av vårt social- och hälsovårdssystem. Därför är det motiverat att biståndsbesluten är en del av det samhälleliga beslutsfattandet. Man måste även sträva efter långsiktighet och skapa framtidsutsikter för organisationer. Det finns orsaka att fästa särskild uppmärksamhet vid detta i framtiden.”
D) Tryggandet av organisationernas ekonomiska verksamhetsförutsättningar ska i fortsättningen inte vara den offentliga maktens uppgift.
”På längre sikt måste organisationer bygga sin verksamhet på privat finansiering. Bland annat Statens revisionsverk har konstaterat att det i användningen av bistånd, som beviljats med avkastning från penningspel finns mycket att anmärka på och problem.
Flera organisationer har enligt Statens revisionsverk uppgett höga mål för sin verksamhet, vars genomförande inte kan övervakas ordentligt. Bistånd riktade till organisationer får inte vara en helig ko, eftersom man måste genomföra besparingar inom så många andra under nästa valperiod. Många organisationer gör ett bra och nödvändigt arbete.”
"Vi måste nu och i framtiden i allt större utsträckning förlita oss på Gud, Jesus Kristus, allt annat är sekundärt. När vi gör det, ordnar sig nog allas verksamhetsförutsättningar."
C) Om bistånd beslutas på längre sikt utgående från förslag av en självständig expertinstans (jfr nuvarande STEA).
"Organisationernas och medborgarverksamhetens finansiering och självständiga verksamhetsförutsättningar måste tryggas över valperioderna till exempel med ett parlamentariskt avtal om nivån på finansieringen. I allokeringen av finansieringen har till exempel STEA:s expertis visat sig vara oerhört nyttig och ändamålsenlig.
Medborgarorganisationer är en del av en fungerande demokrati och deras verksamhetsförutsättningar och finansiering måste tryggas också i situationer där organisationernas finansiering har flyttats bort från penningspelsmedel till statsbudgeten.”
C) Om bistånd beslutas på längre sikt utgående från förslag av en självständig expertinstans (jfr nuvarande STEA).
"Denna lösning skulle tillföra långsiktighet i beviljandet av bistånd och stärka organisationernas autonomi. Ett längre tidsspann skulle för organisationerna minska mängden arbete med anknytning till ansökan och rapportering.
Medborgarorganisationernas verksamhetsförutsättningar ska tryggas och det finns skäl att stärka deras autonomi genom att förnya, förtydliga och förenhetliga den offentliga maktens biståndspraxis nationellt, regionalt och lokalt.”
A) Riksdagen beslutar om bistånd på samma sätt som om andra budgetposter.
"För att trygga kontinuiteten i verksamheten är det viktigt att organisationernas finansiering är långsiktig och förutsägbar. Vi har parlamentariskt avtalat att bistånden överförs till statsbudgeten som allmänna inkomstposter.
Vi har även avtalat att vi tillsätter en parlamentarisk delegation, som följer upp biståndens utveckling. Detta är oerhört viktigt med tanke på transparensen och förutsägbarheten. Vi har även kommit överens om att utreda grundandet av en biståndscentral.”
C) Om bistånd beslutas på längre sikt utgående från förslag av en självständig expertinstans (jfr nuvarande STEA).
”Stabilitet i finansieringen skulle bäst trygga organisationernas långsiktiga utvecklingsarbete."
C) Om bistånd beslutas på längre sikt utgående från förslag av en självständig expertinstans (jfr nuvarande STEA).
"Statens kista är inte bottenlös och därför är det bra att organisationernas finansieringsmöjligheter stärks ytterligare utanför statsbudgeten. Det är dock inte ett alternativ att staten skulle avsluta alla bistånd till organisationsverksamhet.
I framtiden måste biståndsbeslut fattas med en sådan cykel, att den möjliggör långsiktig planering av verksamheten och att tiden inte bara ödslas på att fylla i ansökningar om finansiering. Det är viktigt att biståndsbesluten fattas sakkunnigt och att man i dem betonar verksamheten ur perspektivet för förmånstagarna."
C) Om bistånd beslutas på längre sikt utgående från förslag av en självständig expertinstans (jfr nuvarande STEA).
”Verksamheten ska vara systematisk och organisationerna ska kunna förutse sin verksamhet."
C) Om bistånd beslutas på längre sikt utgående från förslag av en självständig expertinstans (jfr nuvarande STEA).
"Tryggande av långsiktig och oberoende finansiering av organisationerna är viktigt med tanke på verksamhetens planering, långsiktighet och kostnadseffektivitet. En tillräcklig finansiering måste tryggas för flera år åt gången, för att undvika inkonsekvenser och ineffektiv nedkörning av funktionerna och grundande av dem på nytt."
Hur bör personer som befinner sig i en svag ekonomisk ställning hjälpas?
Ojämlikhet och utsatthet har ökat och det försämrade ekonomiska läget i kombination med energikrisen för en allt större del av hushållen närmare eller under fattigdomsgränsen.
I Finlands Röda Kors enkät till mathjälpens klienter uppgav mer än hälften, att deras inkomster inte alltid räcker till de nödvändiga utgifterna, såsom mat och medicin. Mathjälpen är avsedd att vara tillfällig, men har blivit en permanent del av livet för många.
Svarsalternativ:
- Genom att öka nödhjälpen, såsom resurserna för mathjälpen.
- Genom att förbättra samhällets permanenta säkerhetsnät och socialskydd.
- Genom att påverka sysselsättningen och beskattningen.
- Det ekonomiska läget tillåter knappt några betydande ökade utgifter.
Respondenternas motiveringar:
C) Genom att påverka sysselsättningen och beskattningen.
"Finland som nordisk välfärdsstat tar hand om dem som av hälsomässiga eller andra skäl med anknytning till livssituationen inte förmår att själva ombesörja sin utkomst.
Att driva en välfärdsstat förutsätter ett tillräckligt beskattningsutfall till den offentliga ekonomin, för att man ska kunna erbjuda nödvändiga tjänster och inkomstöverföringar.
Finland har möjlighet att ta hand om de allra mest utsatta individerna endast om vi utövar en sådan sysselsättnings- och skattepolitik som stöder ekonomisk tillväxt och således tillräckligheten för de offentliga resurserna."
”De bästa alternativen är B och D, med ett tillägg av kärlek till alla unga oberoende av samhällsklass."
B) Genom att förbättra samhällets permanenta säkerhetsnät och socialskydd.
"Hur lyckad en välfärdsstat är mäts i slutändan genom att se hur den behandlar människor som befinner sig i störst behov av hjälp. För närvarande är Finlands socialskydd och välfärdsservice till många delar otillräckliga. Beskattningen måste vara socialt rättvis och som helhet på en sådan nivå som möjliggör upprätthållande och utveckling av välfärdsstaten.
Med tanke på utkomsten är arbete för de flesta människor den naturligt mest centrala faktorn och det är nödvändigt att man stöder anständiga arbetsvillkor också med lagstiftningsmässiga metoder.
Finlands otillräckliga nivå av socialskydd har fått upprepade anmärkningar till exempel av Europarådet. Det är viktigt att heltäckande förnya vårt föråldrade och onödigt byråkratiska socialskyddssystem mot en basinkomst. Nivån på grundskyddet måste höjas."
B) Genom att förbättra samhällets permanenta säkerhetsnät och socialskydd.
”Alla måste ges möjlighet att delta i samhällets verksamhet efter sin egen förmåga. För att uppnå detta mål krävs satsningar på såväl sysselsättning som socialskyddet och socialvården. Man måste kunna klara sitt uppehälle med lönen.
Socialskyddssystemet måste förnyas utgående från SDP:s universella mall för grundtrygghet. Utgångspunkten för socialskyddet måste vara varje persons arbete efter egen förmåga samt stödjande av människans egen aktivitet, självutveckling, utbildning och sysselsättning.
I ett fragmenterat arbetsliv varieras studier, arbete, företagande, familjeledigheter och arbetslöshet. Med anledning av detta är det viktigt att nivån på skyddet är förutsägbart och att personen, då livssituationen ändras, inte stöter på onödig byråkrati, betalningsförseningar eller välfärdsfällan.”
B) Genom att förbättra samhällets permanenta säkerhetsnät och socialskydd.
”Vi som samhälle har inte råd med att den ekonomiska ställningen för allt fler försämras. Det är viktigt att samhället hjälper dem som hamnar i en ekonomiskt utsatt ställning. Då ökar också risken för marginalisering. Inom tredje sektorn utförs viktigt arbete för att hjälpa människor i form av såväl krishjälp som mat. Även sysselsättningsåtgärder spelar en viktig roll."
B) Genom att förbättra samhällets permanenta säkerhetsnät och socialskydd.
”Socialskyddet måste förnyas så att det blir mer rättvist. De Gröna understöder implementering av en grundskyddsförmån i ett steg mot basinkomst. Dessutom krävs många mindre förnyelser och en höjning av grundskyddet, för att alla ska få möjlighet till ett bra och hälsosamt liv.”
C) Genom att påverka sysselsättningen och beskattningen.
”Enligt Centerpartiet ska alla personer i arbetsför ålder och alla arbetsförmögna ha rätt att arbeta. Att få ett arbete löser ofta problem med utkomsten och även många andra svårigheter. Socialskyddet och beskattningen ska alltid uppmuntra till att ta emot ett arbete.
För de medborgare som av en tillfällig eller permanent orsak (till exempel svårt funktionshinder) inte kan förtjäna sitt uppehälle genom arbete, måste samhällets skyddsnät alltid fungera.”
C) Genom att påverka sysselsättningen och beskattningen.
”Vår moral mäts med hur vi tar hand om dem som befinner sig i den allra mest utsatta ställningen. Mat är en mänsklig rättighet, som ingen borde behöva vara utan i en välfärdsstat. Tyvärr har köerna inom mathjälpen ökat med anledning av inflationen och Rysslands anfallskrig, och är en viktig hjälp i vardagen för många.
Vi behöver ett stort antal åtgärder, med vilka utkomsten för mindre bemedlade personer stärks. I första hand måste sysselsättningen förbättras – arbete är det bästa socialskyddet. Det är även sant att det under de kommande åren inte finns särskilt stora marginaler för betydligt ökade utgifter. Därför måste socialskyddssystemet förnyas. KD:s mall Kannustava perusturva (Uppmuntrande grundskydd) siktar till att det alltid ska löna sig att ta emot ett arbete."
C) Genom att påverka sysselsättningen och beskattningen.
"Det bästa sättet att klara sig är att vara med i arbetslivet, varvid man kan uppleva sin egen betydelsefullhet och det blir enklare att täcka kostnaderna, såsom för boende och mat. Ju större del av de arbetsföra arbetar, desto bättre kan vi även hjälpa dem som inte har möjlighet att arbeta.”
C) Genom att påverka sysselsättningen och beskattningen.
”Det viktigaste är att så många som möjligt får arbeta och förtjäna sitt uppehälle. Det att människan arbetar är den bästa hjälpen för hens ekonomiska ställning. Beskattningen ska vara uppmuntrande på så sätt att det är gynnsamt att till exempel ta emot extra arbete.”
Vilket av följande skulle vara det bästa sättet att påverka ensamhet?
Ensamhet är ett betydande samhällsproblem, som berör många finländare och även allt fler unga.
Enligt studier exponerar bristen på betydande sociala relationer personen för psykiska störningar och fysiska sjukdomar. Ensamhet påverkar i bakgrunden också gällande många sociala problem.
Att minska ensamhet åligger dock i sin helhet inte någons ansvar i Finland.
Svarsalternativ:
- Minskningen av ensamhet bör införlivas i uppgifterna för kommunerna och välfärdsområdena.
- Ingripande i ensamhet kräver en strategi och åtgärder på nationell nivå.
- Biståndet till organisations- och församlingsverksamhet som lindrar ensamhet ska ökas.
- Man bör stärka kompetensen gällande identifiering av ensamhet och förebyggande av den med hjälp av individens egna handlingar.
Respondenternas motiveringar:
”Låt oss alla börja älska vår nästa. Kärlek är en enorm kraft."
”Samtliga beskrivna alternativ har bra förslag som bör understödas. Välfärdsstaten ska kunna förebygga ensamhet mer effektivt än för närvarande. Detta förutsätter både bättre resursfördelning och identifiering av behov och nya verksamhetssätt.
Vänsterförbundet anser att ensamma även ska hjälpas genom verksamhet som bedrivs av föreningar och organisationer. Vi måste se till att människor har meningsfulla aktiviteter att göra tillsammans med andra. Tillräckligt med resurser måste fördelas till både service för äldre, fritidsaktiviteter för unga och verksamhet som på ett allmänt plan bygger gemenskapen i alla skeden av livet.”
C) Biståndet till organisations- och församlingsverksamhet som lindrar ensamhet ska ökas.
”I strävan att minska ensamheten är det viktigaste att öka gemenskapligheten. I detta kan organisationernas och andra samfunds roll i form av människonära instanser vara mer relevant och lämpligt än myndighetsverksamhet.”
C) Biståndet till organisations- och församlingsverksamhet som lindrar ensamhet ska ökas.
"För att minska ensamheten är det viktigt att samarbetet kommunerna, välfärdsområdena och tredje sektorn emellan fungerar. Inom organisationer och församlingar finns mycket kunskap och verksamhet med anknytning till att minska ensamhet och denna kompetens måste utnyttjas bättre.”
B) Ingripande i ensamhet kräver en strategi och åtgärder på nationell nivå.
"Ensamhet är ett samhällsproblem, som vi borde ingripa i på bred front och i samarbete med många samhällsaktörer. Vi behöver en nationell strategi, som även stöder organisationernas arbete. Även kommunerna och välfärdsområdena borde ha ett intensivt samarbete för att lindra ensamhet. Vi behöver även mätare och forskningsarbete gällande orsakerna till och de effektivaste lösningarna på ensamhet.”
B) Ingripande i ensamhet kräver en strategi och åtgärder på nationell nivå.
”Vi måste prata mer om ensamhet och förebyggande av ensamhet måste tas med starkare i politiska åtgärder. I nästa regering måste man i likhet med Sveriges och Storbritanniens metoder fastställa ensamhet som en del av någon ministers portfölj.
Ensamhet kan inte tacklas enkom med ett separat program. Däremot måste vi bygga ett samhälle, i vilket alla får möjlighet att delta i alla skeden av livet och där alla har meningsfulla människorelationer och en nära gemenskap.”
B) Ingripande i ensamhet kräver en strategi och åtgärder på nationell nivå.
”Påverkande av ensamhet kräver en egen strategi. Välfärdsområdena och kommunerna har inte möjlighet att hantera nya uppgifter, eftersom man inte ens klarar av de gamla.”
C) Biståndet till organisations- och församlingsverksamhet som lindrar ensamhet ska ökas.
”Organisationer och församlingar utför ett viktigt arbete med låg tröskel för att förebygga ensamhet. Det finns orsak att stärka denna verksamhet."
A) Minskningen av ensamhet bör införlivas i uppgifterna för kommunerna och välfärdsområdena.
”Även om sociala medier har revolutionerat möjligheterna till kommunikation människor emellan, upplever många, i synnerhet unga finländare, ensamhet. Ensamhetstrenden stärks ytterligare av den kraftiga ökningen av ensamhushåll under 2000-talet.
I Finland måste man inom den offentliga social- och hälsovårdsservicen bli bättre på att identifiera skador orsakade av ensamhet och erbjuda klienterna fungerande lösningar på dem. I synnerhet genom satsningar på idrottstjänster kan man erbjuda individer möjligheter att skapa sociala kontakter och även få positiva upplevelser av att lyckas, vilket ökar det psykofysiska välbefinnandet genomgripande.”
Hur kan ungas delaktighet stärkas mest effektivt?
Majoriteten av unga i Finland mår fortfarande bra, men den psykiska ohälsan bland unga har under de senaste åren ökat alarmerande.
I svårast ställning befinner sig de unga för vilka det redan tidigt har anhopats utmaningar, som påverkar förmågan att klara sig, såsom utkomst- och hälsoproblem i hemmet eller avsaknad av närstående relationer.
En betydande faktor som påverka den psykiska hälsan för unga är upplevelsen av delaktighet, det vill säga att höra till närmiljön och samhället.
Svarsalternativ:
- Ungas möjligheter att påverka det politiska beslutsfattandet måste stärkas.
- Man måste stöda möjligheter till hobbyer i synnerhet för unga som riskerar marginalisering.
- Unga måste erbjudas mer information om medborgarverksamhet och möjligheter att påverka.
- Unga måste stödas genom att rikta stöd i ett tidigt skede i synnerhet till mindre bemedlade familjer.
Respondenternas motiveringar:
D) Unga måste stödas genom att rikta stöd i ett tidigt skede i synnerhet till mindre bemedlade familjer.
”Unga ska kunna leva sin ungdom till fullo. Alternativen som ges innehåller många viktiga åtgärder. Psykisk ohälsa bland unga är förknippat med samhällets allmänna ojämlikhetsutveckling.
I Finland mår en stor del av människorna, inklusive unga, jämförelsevis bra, men problemen och flera olika riskfaktorer anhopas många gånger för samma personer. Med anledning av detta är ett centralt sätt att förebygga psykisk ohälsa bland unga att stävja samhällets mer omfattande ojämlikhetsutveckling, vilket innebär både stärkande av den universella välfärdsstaten och tjänster riktade till personer som befinner sig i riskgrupper.
Satsningar måste göras på ungas utbildning, hälsa och demokratiska möjligheter att delta. Åldersgränsen för att rösta måste sänkas till 16 år i kommun- och välfärdsområdesvalen. Undervisningen i samhällskunskap måste tidigareläggas. Dessutom måste vi komma ihåg att ungdomen även omfattar att bara hänga och att hitta sig själv. Allt i livet behöver inte vara marknadsmässigt, producerande eller beräknat.”
C) Unga måste erbjudas mer information om medborgarverksamhet och möjligheter att påverka.
”SDP stöder samtliga fyra alternativ. SDP har förbundit sig till att öka möjligheterna till hobbyer för alla unga och att etablera Finlandsmodellen för hobbyverksamhet.
Likaså vill vi främja möjligheterna för unga att göra sin röst hörd i beslutsfattande på såväl kommunnivå som välfärdsområdes- och nationell nivå. Ungas delaktighet har polariserats och beror på den ungas familjebakgrund och socioekonomiska ställning. Det förekommer skillnader också i kunskapsbasen och i fortsättningen borde satsningar göras på demokratifostran i synnerhet inom den yrkesinriktade utbildningen.
Demokratifostran börjar redan inom småbarnspedagogiken på så sätt att barnet är en del av gemenskapen och får möjlighet att på åldersanpassad nivå påverka verksamheten i daghemmet, i skolan och på läroinrättningen.”
D) Unga måste stödas genom att rikta stöd i ett tidigt skede i synnerhet till mindre bemedlade familjer.
"Inriktning av tidigt stöd till familjer och unga som behöver stöd är viktigt för att stärka delaktigheten. Förebyggande familjearbete som är mångsidigt och ges i rätt tid har en central roll. Att erbjuda möjligheter till hobbyer till unga som riskerar att bli marginaliserade är ett viktigt sätt att stöda ungas delaktighet.
Vi vill utveckla ett ungdomspaket, som innehåller sektorsövergripande åtgärder och lösningar för unga som befinner sig i en utsatt ställning, detta för att återställa välmående och mental hälsa innan situationen förvärras ytterligare. Helheten ska bland annat omfatta en terapigaranti, långsiktiga satsningar på utbildning samt satsningar med vilka man säkerställer att inte en enda ung person blir utan arbete eller studieplats.”
D) Unga måste stödas genom att rikta stöd i ett tidigt skede i synnerhet till mindre bemedlade familjer.
”Varje ung person har rätt till hobbyer och därför är Finlandsmodellen för hobbyverksamhet för unga en betydande bedrift. Resurser måste allokeras ännu starkare till de områden, i vilka utsatthet anhopas. Dessutom måste ungas möjligheter att påverka stärkas och de ska erbjudas mer information om medborgarverksamhet.
Med tanke på ungas mentala hälsa är det av yttersta vikt att erbjuda mindre bemedlade familjer ekonomiskt stöd. Det finns forskningsbelägg på att oro över familjens eller den egna ekonomiska situationen exponerar för problem med den mentala hälsan och andra utmaningar i livet.”
D) Unga måste stödas genom att rikta stöd i ett tidigt skede i synnerhet till mindre bemedlade familjer.
”Samtliga alternativ är bra metoder. Det mest effektiva är att ingripa i marginaliseringsrisken redan i ett tidigt skede, innan den ungas problem växer sig stora och mångfasetterade.
Därför måste tjänster med låg tröskel för familjer, barn och unga fungera som närservice. Man måste få hjälp och stöd snabbt. Även hemhjälp och familjearbete måste lyftas upp på nytt som stöd för familjer när svårigheterna slår till.”
D) Unga måste stödas genom att rikta stöd i ett tidigt skede i synnerhet till mindre bemedlade familjer.
”Familjen är en gemenskap, i vilken barnet får sina tidigaste verktyg för livet, och som bäst är den en resurs, som bär den unga genom uppväxten och självständighetens olika skeden. Det nuvarande samhället ställer många utmaningar och krav på familjer. Även ekonomiska bekymmer påverkar vardagen för många familjer.
Vi måste göra mer för att stöda familjernas välfärd. Det måste gå att få stöd i vardagen och föräldraskapet med låg tröskel i såväl småbarnsåldern som när barnen växer upp till unga. Funktionen för och kvaliteten på småbarnspedagogiken måste utvecklas kontinuerligt och vi måste säkerställa att när hjälpen behövs, så ska barnet få den utan långa väntetider. Även uppsökande ungdomsarbete behövs.
Att hjälpa en ung person som riskerar marginalisering att få fotfäste i livet är även ekonomiskt en stor besparing för samhället, men framför allt är det en mänsklig vinst.”
B) Man måste stöda möjligheter till hobbyer i synnerhet för unga som riskerar marginalisering.
”Idrottsverksamhet bör effektiviseras och alla unga ska ges möjlighet att utöva en gren utan kostnad. Idrott är betydelsefullt för välbefinnandet och förebygger marginalisering.”
B) Man måste stöda möjligheter till hobbyer i synnerhet för unga som riskerar marginalisering.
”Jag anser att alla nämnda alternativ är bra och viktiga att främja. Som svar väljer jag ändå att uppmärksamma de unga som riskerar att marginaliseras. Vi måste hitta sätt att erbjuda dessa unga meningsfull och intressant hobbyverksamhet med låg tröskel.”
C) Unga måste erbjudas mer information om medborgarverksamhet och möjligheter att påverka.
”Om unga får lära sig i skolan att finskhet är en skadlig social konstruktion och att finländare är skyldiga till exempel till fattigdomen i Afrika eller klimatförändringens framskridande, är det inte konstigt att unga har förlorat tron på sina möjligheter att påverka.
I undervisningen av historia och samhällskunskap borde man i stället för det nuvarande skuldbeläggandet av finländare lyfta fram en sanningsenlig bild av framgångsberättelsen som är den finska nationalstaten och demokratin. Finland har alltid varit en positiv kraft i världen och ett exempel för andra länder. En hälsosam stolthet för finskheten har en direkt inverkan på ungas vilja att medverka i samhällspåverkan.”
”De bästa alternativen är B och D, med ett tillägg av kärlek till alla unga oberoende av samhällsklass."
Vilken av dessa är den enskilt viktigaste faktorn för lyckad integration?
Integrationen av en person som flyttar till Finland är en individuell process, som sker i interaktion med samhället.
Integrationen i Finland stöds av myndigheternas och organisationers samlade krafter. Frivilliga inom organisationer som Finlands Röda Kors är en viktig hjälp i synnerhet för personer som ankommit till Finland som flyktingar och som behöver stöd till exempel med att klara av vardagen, lära sig språket och hitta sysselsättning.
Svarsalternativ:
- Sysselsättning och utbildning.
- Familjens och närståendes närvaro.
- Mottagande av och stöd från det omgivande samhället.
- Den ankommandes individuella egenskaper och bakgrundsfaktorer.
Respondenternas motiveringar:
C) Unga måste erbjudas mer information om medborgarverksamhet och möjligheter att påverka.
”SDP stöder samtliga fyra alternativ. SDP har förbundit sig till att öka möjligheterna till hobbyer för alla unga och att etablera Finlandsmodellen för hobbyverksamhet.
Likaså vill vi främja möjligheterna för unga att göra sin röst hörd i beslutsfattande på såväl kommunnivå som välfärdsområdes- och nationell nivå. Ungas delaktighet har polariserats och beror på den ungas familjebakgrund och socioekonomiska ställning. Det förekommer skillnader också i kunskapsbasen och i fortsättningen borde satsningar göras på demokratifostran i synnerhet inom den yrkesinriktade utbildningen.
Demokratifostran börjar redan inom småbarnspedagogiken på så sätt att barnet är en del av gemenskapen och får möjlighet att på åldersanpassad nivå påverka verksamheten i daghemmet, i skolan och på läroinrättningen.”
A) Sysselsättning och utbildning.
”Nyckeln till en framgångsrik integration är utbildnings- och arbetsplats. Med hjälp av dessa får personer som har flyttat till Finland en möjlighet att bli en del av samhället och lära sig språket. Alla nämnda faktorer spelar dock en viktig roll i en framgångsrik integration. Familjens och närståendes närvaro är av yttersta vikt för att öka välfärden. Även det omgivande samhället måste stöda den ankommande i integrationsprocessen.”
C) Mottagande av och stöd från det omgivande samhället.
”Samtliga nämnda är viktiga och till varandra kopplade faktorer. Det omgivande samhällets mottaglighet och stöd påverkar dock i stor utsträckning möjligheterna till sysselsättning och utbildning samt till exempel hur enkel eller vår familjeåterföreningen har gjorts. Vi måste se till att oberoende vilka orsakerna är till invandringen, så ska den leda till utbildning och arbete.”
A) Sysselsättning och utbildning.
”Arbete, utbildning samt att lära sig finska eller svenska är de effektivaste integrationsmetoderna. Många invandrare har berättat för Centerpartiet att de inte vill vara endast föremål för och mottagare av tjänster och förmåner, utan de vill göra sin del för det finländska samhället. Vi måste skapa ännu bättre möjligheter till detta för dem.”
A) Sysselsättning och utbildning.
”Det är viktigt att personer som av olika skäl kommer till Finland hittar sin plats i samhället. Alla har inte resurser att genast bygga det finländska samhället aktivt, och återhämtningen efter till exempel flykt tar tid. Delaktighet i det omgivande samhället är dock viktigt med tanke på integration och det hjälper till att få fotfäste i livet.
Utbildning och språkkunskaper är viktiga nycklar till samhället och i båda spelar språkkunskaper en central roll och vi måste stödja språkinlärningen. Organisationer, idrottsföreningar och församlingar har en viktig uppgift att sänka tröskeln för umgänge med andra i det nya landet.”
A) Sysselsättning och utbildning.
”Om invandraren inte får sysselsättning och inte utbildar sig, blir det svårare att integreras i samhället. Det bästa sättet att komma in i samhället är att aktivt delta i dess verksamhet och uppleva den egna betydelsefullheten.”
A) Sysselsättning och utbildning.
”Integrationen främjas bäst när individen enkelt får hitta fotfäste som en del av samhället. I detta är de bästa metoderna att få arbete eller utbildning.”
A) Sysselsättning och utbildning.
"Sedan 1990-talet har man i Finland utövat en integrationspolitik, i vilken skyldigheterna i samband med integration har varit obefintliga. I Finland blir det inga som helst påföljder för en individ som inte framskrider på sin integrationsstig, till exempel vad gäller att lära sig språket.
I Finland borde man gå över till integration enligt den danska modellen, där invandrare förutsätts med hot om sanktioner (sänkning av utkomststöd m.m.) att inom en viss tidsperiod lära sig språket och hitta sysselsättning. Vi måste även kräva av invandraren att hen anpassar sig till finländska värden och normer, och inte så att hen fortsätter sitt liv i Finland efter seder och bruk i ursprungslandet.”
”De bäst alternativen är A och C."
C) Mottagande av och stöd från det omgivande samhället.
”Samtliga ovan nämnda faktorer har en central inverkan. Vi väljer ändå alternativ C. En människa kan etablera sig i det nya samhället till exempel genom arbete eller utbildning, men även med många andra gemenskapliga och meningsfulla metoder.
Däremot är det mycket svårt att bli delaktig i ett land eller en miljö, som i princip inte är mottagande, öppen eller humant gentemot nyanlända.”
Vilken anser ni är den rätta linjen gällande tagande i förvar av unga?
I Finland tas årligen cirka 1 200–1 500 personer i förvar, huvudsakligen i syfte att avlägsna ur landet. Utlänningslagen tillåter även tagande i förvar av barn och av alla som tas i förvar årligen är några tiotal barn. Bland annat FN:s kommitté för barnets rättigheter och mot tortyr har anmärkt på Finlands tagande i förvar av barn.
Finlands Röda Kors har kommit överens med myndigheterna om uppföljning av förhållandena vid tagande i förvar och ordnar social verksamhet vid enheterna för tagande i förvar. Röda Korset har tillsammans med många andra organisationer föreslagit att man helt avslutar tagandet i förvar av barn.
Svarsalternativ:
- Minderåriga i åldern 15–17 år kan tas i förvar ensam och yngre barn än så tillsammans med en vårdnadshavare (nuvarande situation).
- Inte ens minderåriga i åldern 15–17 år borde kunna tas i förvar ensamma utan vårdnadshavare.
- Även barn under 15 år borde kunna tas i förvar ensamma utan vårdnadshavare.
- Tagande i förvar av minderåriga i slutna enheter för tagande i förvar borde avslutas helt.
Respondenternas motiveringar:
D) Tagande i förvar av minderåriga i slutna enheter för tagande i förvar borde avslutas helt.
(ingen motivering)
D) Tagande i förvar av minderåriga i slutna enheter för tagande i förvar borde avslutas helt.
”Barn har ingen plats i tagande i förvar. De Grönas tydliga ställningstagande är att tagande i förvar av minderåriga borde förbjudas. Dessutom borde den maximala tiden i tagande i förvar för vuxna begränsas till fyra månader.”
A) Minderåriga i åldern 15–17 år kan tas i förvar ensam och yngre barn än så tillsammans med en vårdnadshavare (nuvarande situation).
”Centerpartiet anser tagandet i förvar i det nuvarande läget vara motiverat. Tagande i förvar är en metod i sista hand för att avlägsna någon ur landet, om det finns skäl att misstänka att invandraren till exempel undviker eller försvårar återvändandet. Återvändanden är en del av ett fungerande asylsystem och samtidigt förebygger man med dem uppkomsten av ett skuggsamhälle i Finland.”
A) Minderåriga i åldern 15–17 år kan tas i förvar ensam och yngre barn än så tillsammans med en vårdnadshavare (nuvarande situation).
”Vi anser det viktigt att man gällande tagande i förvar av minderåriga föreskriver starkare i lag och strängare om tagande i förvar av myndiga. Dessutom är det bra att man har fäst uppmärksamhet på förhållanden med anknytning till tagande i förvar.
Tagande i förvar tillämpas närmast i situationer gällande avlägsnande ur landet och tagande i förvar av minderåriga är inte särskilt vanligt. Tagande i förvar förutsättningslöshet och i situationer med tagande i förvar gällande off the hook.
En person i åldern 15–18 år utan vårdnadshavare som ansöker om internationellt skydd får enligt lagen idag inte tas i förvar innan beslutet om avlägsnande ur landet gällande hen
har vunnit laga kraft och tagandet i förvar får inte utan särskilda skäl vara i mer än 72 timmar.
Om ändringar görs i förutsättningarna för avlägsnande ur landet, får man med ändringarna inte utesluta möjligheten att avlägsna ur landet. Om tagande i förvar av minderåriga skulle förbjudas helt, kan man bli tvungen att i samband med tagandet i förvar av föräldern separera barnet från familjen, vilket inte är att rekommendera. Den nuvarande situationen stöds av att man till exempel i polisärenden kan ta i förvar en person över 15 år utan dess vårdnadshavare.”
A) Minderåriga i åldern 15–17 år kan tas i förvar ensam och yngre barn än så tillsammans med en vårdnadshavare (nuvarande situation).
(ingen motivering)
A) Minderåriga i åldern 15–17 år kan tas i förvar ensam och yngre barn än så tillsammans med en vårdnadshavare (nuvarande situation).
”Integrationen främjas bäst när individen enkelt får hitta fotfäste som en del av samhället. I detta är de bästa metoderna att få arbete eller utbildning.”
A) Minderåriga i åldern 15–17 år kan tas i förvar ensam och yngre barn än så tillsammans med en vårdnadshavare (nuvarande situation).
”Nuvarande praxis är ett balanserat angreppssätt med tanke på den inre säkerheten, kontrollerad migration och barnets rättigheter.”
”Om en person tas i förvar i syfte att avlägsna ur landet, är det ju alltid fråga om olaglig vistelse i landet eller annan kriminell verksamhet. I sådana fall spelar åldern ingen roll. Lagen måste respekteras, man får inte vistas olagligt i landet.”
D) Tagande i förvar av minderåriga i slutna enheter för tagande i förvar borde avslutas helt.
”Tagande i förvar av barn och deras familjer måste förbjudas. Det finns flera alternativ till tagande i förvar, såsom elektronisk övervakning, men utan noteringar i lagstiftningen som möjliggör dem, förlitar sig myndigheterna ofta direkt på tagande i förvar.”
A) Minderåriga i åldern 15–17 år kan tas i förvar ensam och yngre barn än så tillsammans med en vårdnadshavare (nuvarande situation).
”När det gäller minderåriga ska tagande i förvar alltid vara det sista alternativet och tröskeln för att tillämpa det hög. Den nuvarande lagstiftningen förutsätter att alla andra tillgängliga säkerhetsåtgärder har konstaterats vara otillräckliga.
Det är dock inte motiverat att kategoriskt utesluta tagande i förvar, i synnerhet inte i situationer där grunden till tagandet i förvar är att personen har begått brott eller att hen utgör ett hot.”
Vad anser ni om storleken på Finlands flyktingkvot?
Finland har sedan 1980-talet tagit emot flyktingar via FN:s flyktingkommissariat UNHCR:s system. Under åren 2001–2021 uppgick antalet kvotflyktingar till Finland till cirka 750–1 050 personer per år. Till 2022 höjdes kvoten till 1 500 personer.
Röda Korset deltar inte i beslutsfattandet gällande flyktingkvoten, men understöder myndigheterna med arrangemangen kring ankomsten till landet och stöder kvotflyktingar i integrationen på många sätt.
Svarsalternativ:
- Kvoten borde sänkas tillbaka till 750 personer per år.
- Kvoten borde bevaras på den nuvarande nivån, det vill säga 1 050 personer.
- Kvoten borde höjas till cirka 3 000 personer.
- Kvoten borde sänkas rejält eller så borde mottagningen avslutas helt.
Respondenternas motiveringar:
C) Kvoten borde höjas till cirka 3 000 personer.
”Finland måste ta sitt globala ansvar. Vi måste aktivt skapa trygga rutter för internationellt skydd. Det bästa sättet att genomföra det är att till en början öka flyktingkvoten till minst 3 000 personer.
Därutöver behövs till exempel implementering av ett humanitärt visum, rekryteringskanaler och stipendieprogram samt samhällsdrivna sponsorprogram riktade till personer som är i behov av internationellt skydd.”
B) Kvoten borde bevaras på den nuvarande nivån, det vill säga 1 050 personer.
”Under innevarande valperiod har kvoten höjts och för närvarande är mottagningssystemet hårt utsatt bland annat på grund av att det kommer många ukrainska medborgare till Finland som har varit tvungna att fly med anledning av Rysslands råa anfallskrig.
I princip anser Centerpartiet att ett mer kontrollerat och mänskligt alternativ till direkt asylansökan är att ta emot kvotflyktingar direkt från flyktingläger. På det här sättet kan vi ta emot de allra mest nödställda, undersöka förutsättningarna för beviljande av asyl på förhand, kontrollera säkerhetsfaktorerna samt inleda integrationen genast när personen anländer till Finland.
Om antalet asylsökande i framtiden normaliseras eller minskar, kan flyktingkvoten vid behov höjas. Centerpartiet tar i det här skedet inte ställning till ett exakt antal kvotflyktingar. Av de nämnda alternativen är B närmast Centerpartiets syn.”
B) Kvoten borde bevaras på den nuvarande nivån, det vill säga 1 050 personer.
”Kvotflyktingsystemet är en viktig mekanism i att säkerställa att Finlands hjälp riktas till de människor som är allra mest nödställda. Det positiva med systemet är att personernas situation utreds redan i flyktinglägret.
Dock måste man komma ihåg att de allra mest nödställda inte nödvändigtvis har tillträde till ens FN:s flyktingläger till exempel på grund av att de hör till en religiös eller någon annan minoritet. De får inte glömmas bort."
D) Kvoten borde sänkas rejält eller så borde mottagningen avslutas helt.
”Vi behöver arbetsrelaterad invandring och den borde prioriteras. Vi kan ta emot kvotflyktingar, men de måste ges förutsättningar att anpassa sig till vårt samhälle.”
B) Kvoten borde bevaras på den nuvarande nivån, det vill säga 1 050 personer.
”Den nuvarande kvoten är realistisk för nu."
D) Kvoten borde sänkas rejält eller så borde mottagningen avslutas helt.
”Flyktingkvoten är en relik från kalla krigets år, då man med flyktingkvoten ville ”kompensera” det att det knappt kom några asylsökande alls till Finland. Via kvoteringen är den humanitära invandringen mer kontrollerad, men integrationen i Finland har för kvotflyktingar varit lika svag som frö asylsökande som har fått uppehållstillstånd.
Det finns skäl att avsluta flyktingkvoten helt inom ramarna för övergångsperioden. Humanitärt bistånd till exempel till flyktingläger är ett betydligt effektivare sätt att hjälpa. För närvarande hjälper Finland i stor utsträckning ukrainska medborgare genom tillfälligt skydd och humanitärt och annat bistånd. Detta behövs absolut. Vi stöttar hjälp som ges i närområdet.”
”Personer som är genuint nödställda måste ges hjälp och till genuint bistånd behövs ingen kvotering och inte heller korrumperade organisationer.”
C) Kvoten borde höjas till cirka 3 000 personer.
”Av de nämnda alternativen är detta närmast vårt ställningstagande i frågan. Den årliga flyktingkvoten måste höjas ytterligare betydligt, även efter den nuvarande regeringsperiodens höjningsbeslut. I EU måste man agera för en betydande höjning av mottagandet av kvotflyktingar.”
B) Kvoten borde bevaras på den nuvarande nivån, det vill säga 1 050 personer.
”Rätt till skydd är en grundläggande mänsklig rättighet och det måste beviljas till dem som behöver det. Finlands flyktingkvot är ör närvarande 1 050 personer per år. Detta är en bra utgångspunkt, men antalet måste även kunna reagera på den internationella situationen och annat flyktingskap som riktas till Finland.
Asylpolitiken behöver stärkas både i Finland och inom EU. Samtidigt som man beviljar skydd till dem som behöver skydd, innebär systemet att också negativa beslut måste kunna ges.
Målet är att kvotflyktingsystemet blir den primära rutten för humanitär migration till såväl Finland som till Europa i stort. Vi måste även ingripa effektivt i människosmuggling samt olaglig inresa och vistelse i landet.”
C) Kvoten borde höjas till cirka 3 000 personer.
”Vårt mål är att höja flyktingkvoten och därför är detta alternativ närmast vårt ställningstagande i frågan. Vi måste på EU-nivå arbeta för att fler medlemsstater ska ta emot kvotflyktingar.
Dessutom bör ansvarsfördelningen EU-länderna emellan främjas. Det är till fördel också för Finland om en oerhört stor invandring av asylsökande i något skede skulle riktas hit.”
Vilken vore den bästa linjen för Finland i bekämpningen av klimatförändringen?
Klimatförändringen är en av vår tids största globala utmaningar och i allra högsta grad även en humanitär kris. Konsekvenserna av klimatförändring är synliga överallt i världen i form av extrema väderfenomen, som störtregn, översvämningar, stormar, värmeböljor och torka.
Klimatförändringen påverkar bland annat människors hälsa och näring samt ekosystem och livsmedelsproduktion. I synnerhet detta sätter de redan mest utsatta människorna i fattiga länder på prov. Klimatförändringen ökar även landsflykten, då den tvingar människor att fly.
Svarsalternativ:
- Klimatförändringen måste bekämpas genom att öka mängden humanitärt bistånd och utvecklingsarbetets klimatfinansiering.
- Det nuvarande humanitära biståndet och medlen för utvecklingssamarbete måste riktas till de allra mest utsatta människorna och områdena.
- Man bör förhålla sig till finansieringen av anpassningen till klimatförändringen som en placering, med vilken man även strävar efter vinst.
- Det är inte Finlands uppgift att finansiera anpassningar till klimatförändringen ute i världen.
Respondenternas motiveringar:
B) Det nuvarande humanitära biståndet och medlen för utvecklingssamarbete måste riktas till de allra mest utsatta människorna och områdena.
”De nämnda alternativen är ganska snäva och begränsade när man tänker på klimatförändringen som ett globalt hot.
Majoriteten av utsläppen orsakas av användningen av fossil energi. Avvecklingen av den och lösningar som förlitar sig på hållbara och förnybara energikällor är det viktigaste också globalt sett. Att stoppa skövlingen av tropiska regnskogar är en annan stor nyckel till lösningen.
Dessa frågor kan också Finland påverka genom valet av prioriteringar och föremål för utvecklingssamarbete samt i större utsträckning i sin internationella verksamhet.”
B) Det nuvarande humanitära biståndet och medlen för utvecklingssamarbete måste riktas till de allra mest utsatta människorna och områdena.
”Det är sant att Finland på global nivå inte kan vara någon särskilt betydande betalare av anpassningen till klimatförändringen. Därför måste de tillgängliga medlen allokeras på ett smart sätt. Finland bör även fortsättningsvis beakta människors och områdens sårbarhet i valet av föremål för utvecklingssamarbete och sträva efter att bekämpa extrem fattigdom.
Projekt för anpassning till klimatförändring till exempel genom nya odlingsmetoder förändrar livet för hela samhällen och möjliggör boende i områden från vilka man annars skulle tvingas flytta bort från.
På det stora hela måste Finland fästa uppmärksamhet också vid att stärka sin egen livsmedelsproduktion. Ju fler områden i världen som gör avkall på odling på grund av klimatförändringen, desto viktigare är det att man inte låter jordbruket minska betydligt i sådana zoner inom vilka odlingsförhållandena är goda.”
C) Man bör förhålla sig till finansieringen av anpassningen till klimatförändringen som en placering, med vilken man även strävar efter vinst.
”Om man ska lägga ned pengar på något, ska man veta vart de tar vägen och det måste även gynna Finland. Vid placering av pengar vet man vanligen vart de tar vägen.”
C) Man bör förhålla sig till finansieringen av anpassningen till klimatförändringen som en placering, med vilken man även strävar efter vinst.
”Jag ser det som viktigt att det nuvarande humanitära biståndet och medlen för utvecklingssamarbete riktas till de allra mest utsatta människorna och områdena.
I bekämpningen av klimatförändringen är det av yttersta vikt att förstå också möjligheterna som den medför: en grön övergång erbjuder företag möjlighet att skapa nytt och lyckas. Bekämpningen av klimatförändringen och ekonomisk tillväxt utesluter inte varandra, utan de kan stödja varandra.”
D) Det är inte Finlands uppgift att finansiera anpassningar till klimatförändringen ute i världen.
”Finland har under 2000-talet varit en föregångare med sina utsläppsminskningar och Finland kan inte förväntas att utöver detta ännu finansiera genomförande av utsläppsminskningar framför allt i folkrika länder i Asien.
I synnerhet Kina och Indien måste engageras i att genomföra utsläppsminskningar med annat än penninggåvor. Finland och övriga länder i Europa måste agera aktivt för att bekämpa koldioxidläckaget till exempel genom att tillsätta kännbara importtullar för produkter tillverkade i Kina.”
”Klimatförändringen är en av världens största bluffar. Gud, skaparen av himmel och jord, reglerar klimatet.”
A) Klimatförändringen måste bekämpas genom att öka mängden humanitärt bistånd och utvecklingsarbetets klimatfinansiering.
”Vi måste svara på klimatförändring främst med en storskalig övergång från fossil ekonomi till hållbar energiproduktion, industri, trafik och naturresurspolitik i såväl Finland som globalt.
Rika länder som Finland har både skyldighet och förutsättningar för att stödja en rättvis övergång på ett globalt plan. En ökning av Finlands internationella utvecklingssamarbete, klimatfinansieringen och anslag för humanitärt bistånd är ett sätt att ta detta ansvar.”
A) Klimatförändringen måste bekämpas genom att öka mängden humanitärt bistånd och utvecklingsarbetets klimatfinansiering.
”Majoriteten av dem som behöver humanitärt bistånd lever mitt i kriser, som har fortgått redan i åratal. I världen finns hela 325 miljoner människor i 69 länder som behöver bistånd.
I det humanitära bistånd som Finland beviljar prioriteras de som är mest utsatta och klimatförändringen förvärrar situationen för människor som redan befinner sig i en svår situation och detta kan öka behovet av bistånd. Detta bör beaktas även i fortsättningen."
B) Det nuvarande humanitära biståndet och medlen för utvecklingssamarbete måste riktas till de allra mest utsatta människorna och områdena.
”Klimatförändringen är en ödesfråga för Finland och hela världen. Vi måste ta utmaningarna som den ställer på allvar och sträva efter att hitta lösningar som omfattar hela samhället.
Samtidigt får vi inte glömma bort att en grön övergång också är en möjlighet för Finland. Vi ska vara föregångare inom utveckling av nya tekniska lösningar som sparar energi och minskar utsläpp.”
A) Klimatförändringen måste bekämpas genom att öka mängden humanitärt bistånd och utvecklingsarbetets klimatfinansiering.
"Klimatförändringens konsekvenser slår redan nu allra hårdast mot människorna i de länder, som har påverkat den minst.
Den internationella klimaträttvisan måste förbättras genom att öka den internationella klimatfinansieringen, stöda ersättningar av klimatskador och främja klimatgärningar. Klimatfinansieringen måste ökas så att den är ny i förhållande till befintliga medel för utvecklingssamarbete.
Andelen finansiering av utvecklingssamarbete måste höjas till 0,7 procent av Finlands bruttonationalprodukt och andelen för minst utvecklade länder samt medborgarorganisationer måste ökas.”
Vilken anser ni vara en lämplig finansieringsnivå för Finlands utvecklingssamarbete?
Finland och andra rika länder har förbundit sig till FN:s mål om att använda minst 0,7 procent av bruttonationalprodukten (BNP) till utvecklingssamarbete. Under 2022 uppgick utvecklingssamarbetets andel till cirka 0,5 procent av Finlands BNP.
Finlands Röda Kors ser resultaten av utvecklingssamarbetet i sin internationella biståndsverksamhet i kris- och konfliktområden, i vilka utvecklingssamarbetet och det humanitära biståndet är tätt sammankopplade. Röda Korset anser att utvecklingssamarbetet också ska ses som en viktig del av Finlands utrikes- och säkerhetspolitik, i synnerhet under exceptionellt utmanande tider.
Svarsalternativ:
- Nivån borde bevaras på den nuvarande nivån.
- Nivån borde höjas till målet, det vill säga 0,7 procent av BNP.
- Nivån borde höjas 1–1,5 procent av BNP.
- Offentliga medel borde inte användas alls till utvecklingssamarbete.
Respondenternas motiveringar:
B) Nivån borde höjas till målet, det vill säga 0,7 procent av BNP.
"Utvecklingssamarbete har sin plats i strävan att klara av globala ojämlikheter och stärka stabiliteten. Budgeten för utvecklingssamarbete består av många väldigt olika delar. Inom den finns det skäl att kontinuerligt utveckla resultaten och transparensen.
Kristdemokraterna har förbundit sig till det långsiktiga målet att höja medlen för utvecklingssamarbete till 0,7 procent av BNP. Under den kommande perioden, då utgiftsramen är stram, är det viktigaste att undvika stora och plötsliga nedskärningar, så att vi inte förlorar långsiktigheten i arbetet och samarbetsparter.”
”Det nuvarande ekonomiska läget i Finland är så dåligt att vi utvecklingsbiståndet borde minskas.”
B) Nivån borde höjas till målet, det vill säga 0,7 procent av BNP.
"Finland har både nom FN och EU förbundit sig att höja sina medel för utvecklingssamarbete till en nivå som motsvarar 0,7 procent av bruttonationalprodukten. Jag anser att detta är ett mål som det vore bra att alla förbinder sig till.”
D) Offentliga medel borde inte användas alls till utvecklingssamarbete.
"Den nuvarande modellen för utvecklingsbistånd har inte minskat den extrema fattigdomen i Afrika söder om Sahara, som har varit den huvudsakliga prioriteringen för utvecklingssamarbetet under de senaste decennierna. Utvecklingssamarbetsmedel har i många fall läckt till den lokala korruptionen och projekt, som har haft obefintliga mätare av och uppföljningssystem för resultaten.
Utvecklingsbistånd ska beviljas endast från överloppet av budgeten och det ska sträva efter att skapa bättre förutsättningar för företagsverksamhet och medborgarsamhället, i synnerhet i Afrika söder om Sahara, så att länderna i detta område någon gång ska bli kvitt sitt beroende av utvecklingsbistånd.
Systemet för utvecklingsbistånd skulle behöva reformeras helt. Finland bör heller inte ge utvecklingsbistånd genom att sätta sig i skuld – Enligt Sannfinländarna ska det med andra ord endast ges från överlopp av budgeten.”
”Hela utvecklingsbiståndet bör avvecklas helt tills man har rensat bort all korruption från det.”
B) Nivån borde höjas till målet, det vill säga 0,7 procent av BNP.
"Anslagen för utvecklingssamarbete måste så snart som möjligt höjas till 0,7 procent, i enlighet med våra internationella åtaganden, och därefter till en ännu högre nivå. Den nuvarande regeringen har ökat finansieringen av utvecklingssamarbete, men nivån på den är fortfarande för låg.
Det är oerhört viktigt att finansieringen av utvecklingssamarbete ökas ytterligare till den kommande och efterföljande valperioder. Medborgarsamhällets roll i utvecklingspolitiken är central och därför är det viktigt att trygga en tillräcklig finansiering av organisationernas utvecklingssamarbete över valperioderna.”
B) Nivån borde höjas till målet, det vill säga 0,7 procent av BNP.
"SDP har förbundit sig till att höja nivån på finansieringen av utvecklingssamarbetet till 0,7 procent av bruttonationalprodukten till 2030. En central förutsättning för en resultatrik utvecklingspolitik är följdriktighet, långsiktighet, kontinuitet och förutsägbarhet som sträcker sig över olika politiska sektorers valperioder.
Finlands finansiering av utvecklingssamarbete bör höjas systematiskt och gradvis under flera valperioder. Finland strävar efter en nivå av finansiering av utvecklingssamarbeten som motsvarar de åtaganden som man har tagit på sig inom FN.”
B) Nivån borde höjas till målet, det vill säga 0,7 procent av BNP.
”Vi vill att målnivån för finansiering av utvecklingssamarbete är 0,7 procent av BNP och att 0,2 procent av BNP allokeras till de mest utsatta länderna. I vår utvecklingspolitik måste vi stöda rättsstatsprincipen, demokratisk utveckling samt en god och transparent förvaltningsutveckling.”
B) Nivån borde höjas till målet, det vill säga 0,7 procent av BNP.
”De Gröna har länge understött en höjning av finansieringen av utvecklingssamarbetet till 0,7 procent av BNP. Samtidigt bör man öka andelen av finansieringen av utvecklingssamarbete som ges till de minst utvecklade länderna samt medborgarorganisationer.
Utvecklingssamarbete har ett inneboende självvärde i vår strävan att ta vårt internationella ansvar, men samhällsfreden och stabiliteten som främjas av utvecklingssamarbete är också en utrikes- och säkerhetspolitisk fördel för Finland.”
B) Nivån borde höjas till målet, det vill säga 0,7 procent av BNP.
”Finland har förbundit sig till FN:s mål att använda 0,7 procent av bruttonationalprodukten till utvecklingssamarbete. Som målår har man fastställt 2030. Centerpartiet stöder en långsiktig höjning av finansieringen av utvecklingssamarbete till 0,7 procent.
Sett till den nuvarande nivån skulle det dock kräva årliga anslagshöjningar på hundratals miljoner euro till utvecklingssamarbete och under de kommande valperioderna riktas betydande anpassningsbehov till statsbudgeten, vilket innebär att en snabb höjning av anslagen inte är särskilt realistisk.”
Vilket av följande skulle bäst främja säkerheten för hela samhället?
Kriserna under de senaste åren har prövat medborgarnas känsla av säkerhet och krishanteringsförmåga. Även om upplevelsen av säkerhet är delvis subjektiv, kan man påverka stärkandet av den. Känslan av säkerhet och upplevelsen av delaktighet har en stor inverkan förutom på individens egen, även hela samhällets krishanteringsförmåga.
Det finländska tankesättet gällande samhällets totala säkerhet baseras på att samhällets olika aktörer involveras i så omfattande utsträckning som möjligt i säkerhetsarbetet. Organisationer som Finlands Röda Kors har en betydande roll både i att stödja myndigheterna och att stärka medborgarnas säkerhetsfärdigheter.
Svarsalternativ:
- Ökade resurser till myndighetsverksamhet, beredskapsplanering och försörjningsberedskap.
- Satsningar på enskilda medborgares beredskap, såsom första hjälpen-färdigheter och agerande
i nödsituationer. - Ökat stöd till medborgarsamhället, det vill säga organisationernas och föreningarnas beredskapsfärdigheter.
- Stärkande av samarbete myndigheter, organisationer och enskilda medborgare emellan.
Respondenternas motiveringar:
A) Ökade resurser till myndighetsverksamhet, beredskapsplanering och försörjningsberedskap.
”I en krissituation ska samhället organiseras och då behövs mer folk. För att få samhället att fungera, krävs mer resurser och sakkunniga människor, som vet hur man ska agera.”
D) Stärkande av samarbete myndigheter, organisationer och enskilda medborgare emellan.
”Olika aktörer hos oss gör ett oerhört arbete för den övergripande säkerheten. Jag tror att samarbetet alltid kan stärkas för att främja den övergripande säkerheten. Det ä dock klart att även resurserna måste ökas, för att till exempel antalet poliser ska kunna ökas till 8 000 poliser.”
A) Ökade resurser till myndighetsverksamhet, beredskapsplanering och försörjningsberedskap.
”För att trygga Finlands inre säkerhet, bör en höjning av polisens anslag över valperioderna genomföras så att de ökade resurserna allokeras till hela brottskedjan. Rättsväsendet bör också vara bättre resursallokerad än för närvarande.
Myndigheternas beredskapsplaner bör vara uppdaterade och redo att verkställas. Detta är av yttersta vikt med tanke på Rysslands
aggressioner gentemot Ukraina.
För att upprätthålla försörjningsberedskapen behöver vi långsiktig planenlighet, som omfattar lösningar för bland annat tryggande av livsmedelsförsörjningen och tillräcklig energiförsörjning i undantagsförhållanden.”
”Alternativen D och B främjar i dessa korruptionstider bäst den övergripande säkerheten.”
D) Stärkande av samarbete myndigheter, organisationer och enskilda medborgare emellan.
”Det är viktigt att satsa på alla metoder som listas i svarsalternativen. Den övergripande säkerheten omfattar ett brett spektrum av frågor och till bemötandet av dem krävs olika instanser och olika resurser samt i förhållande till den nuvarande situationen även mer resurser.
En politik som minskar ojämlikhet i samhället inom olika sektorer, stärker den övergripande säkerheten. Säkerhet korrelerar starkt med skillnaderna i den större samhälleliga rättvisan och till exempel små inkomst- och förmögenhetsskillnader. Till exempel är social- och utbildningspolitik centrala förvaltningsområden som förbättrar den övergripande säkerheten.
Av ovan nämnda viktiga metoder, lyfter vi särskilt fram stärkande av samarbete mellan myndigheter, organisationer och medborgare. För att nämna ett exempel, måste vi ingripa i den aktuella våldskriminaliteten bland unga med ett samarbete mellan skolorna, polisen, organisationer, ungdomsarbetet och hälso- och sjukvården.”
D) Stärkande av samarbete myndigheter, organisationer och enskilda medborgare emellan.
”SDP försvarar resolut medborgarsamhällets livskraft. Demokratins trovärdighet och livskraft förutsätter att folkstyrets genomförande granskas kritiskt.
Detta innebär utveckling av strukturer och verksamhetssätt för en representativ demokrati, tryggande av förutsättningarna för medborgarsamhället och mångsidiga metoder för delaktighet. Genom att stärka demokratin och delaktigheten upprätthålls även samhällsfreden.
Medborgarorganisationerna utgör kärnan i medborgarsamhället. Verksamhetsförutsättningarna för medborgarorganisationerna ska tryggas och det finns skäl att stärka deras autonomi genom att förnya, förtydliga och förenhetliga biståndspraxis inom den offentliga makten på ett nationellt, regionalt och lokalt plan.
Organisationer, myndigheter och enskilda medborgare har olika roller och kompetenser. Med ett samarbete dessa emellan kan resurserna användas bättre och effektivare, vilket även genererar mervärde.”
D) Stärkande av samarbete myndigheter, organisationer och enskilda medborgare emellan.
”Det är även viktigt att stärka samarbetet olika aktörer emellan. På det här sättet stärker vi även människors förmåga att klara sig i olika situationer.
Samtliga nämnda alternativ främjar den övergripande säkerheten i samhället. Myndighetsverksamheten, beredskapsplaneringen och försörjningsberedskapen är på en bra nivå i Finland, men det finns alltid utrymme för förbättringar.
Det finns även alltid skäl att satsa på enskilda medborgares förmåga att klara sig i nöd- och krissituationer. Ökat stöd till organisationers och föreningars beredskapskompetens bör genomföras utgående från en övergripande bedömning och resurser bör allokeras dit där de behövs bäst.”
D) Stärkande av samarbete myndigheter, organisationer och enskilda medborgare emellan.
”Till förbättringen av samhällets övergripande säkerhet behövs alla aktörer och samarbete dem emellan. Organisationerna spelar en viktig roll i detta. De Gröna vill trygga organisationernas finansiering.”
D) Stärkande av samarbete myndigheter, organisationer och enskilda medborgare emellan.
”Säkerhet är en summa av flera olika faktorer och tryggande av den förutsätter att många aktörer tar ansvar och samarbetar.
Säkerheten kan stärkas genom att intensifiera samarbetet mellan organisationerna och myndigheterna samt genom att öka informationsutbytet myndigheterna emellan (med beaktande av medborgarnas grundläggande rättigheter). Även medborgarna har sitt eget ansvar i att trygga säkerheten i sin levnadsmiljö."
D) Stärkande av samarbete myndigheter, organisationer och enskilda medborgare emellan.
”Myndigheterna behöver självfallet tillräckliga resurser för att kunna ombesörja säkerheten och försörjningsberedskapen och det är bra att man under de senaste åren har börjat uppmärksamma detta.
Utöver pengar och personal är det dock viktigt att systemets fogar också fungerar: att information överförs på ett tillräckligt sätt och med tillräcklig hastighet myndigheter emellan, organisationer utnyttjas som utbildare
och inkluderande aktörer, och medborgarna upplever att de för sin del medverkar i genomförandet av säkerheten.
Tröskeln mellan olika aktörer måste sänkas. All lagstiftning och samhällets alla funktioner måste granskas ännu mer med tanke på den övergripande säkerheten – till exempel måste energi- och jordbrukspolitik kontinuerligt genomföras så att inte dagens beslut hotar morgondagens försörjningsberedskap.”
