”Sofias vänskap har förändrat mitt liv och gett mig bättre självkänsla”

Det första mötet var spännande. Sofia Henriksson och Jolanda Westerlund bjöds in att träffa varandra på yrkesinstitutet Livia i Tuorla där Jolanda studerade till trädgårdsmästare. 

Lyckligtvis hade jag en fantastisk lärare som märkte att jag var ensam.

Det var meningen att de skulle bli vänner. Det var en speciell situation, eftersom de inte kände varandra och bara kände till varandras namn och ålder.

– Jag hade flyttat från Raumo till Åbo för att studera. Jag kände ingen på den nya orten, var väldigt blyg och hade svårt att lära känna nya människor. Jag led av att vara ensam i skolan och hemma. Lyckligtvis hade jag en fantastisk lärare som märkte att jag var ensam. Hen kontaktade Röda Korset och frågade efter en vän åt mig där, säger Jolanda.

Röda Korset kontaktade Sofia, som var med i vänverksamheten, och frågade om hon var intresserad av att bli vän till en ung person i hennes egen ålder. I det första mötet deltog också två av Jolandas lärare och en planerare inom Röda Korsets ungdomsverksamhet.

– Jag var väldigt nervös inför mötet. Jag var rädd för att jag skulle skämma ut mig och skrämma bort Sofia, säger Jolanda.

– Jag var också nervös. Jolanda var blyg och tystlåten. Efteråt funderade jag om jag hade pratat för mycket, säger Sofia.

Trots att det första mötet var stelt fick båda ett bra intryck av den andra. De bytte telefonnummer med varandra och bestämde sig för att träffas igen.

Fem år senare är blygheten ett minne blott. Skratt och ett sorl av röster fyller rummet, när Sofia, 25, och Jolanda, 27, sätter sig ner vid ett bord i ett kafé i Åbo.

– Jolanda har förändrats så mycket. På förfrågan om intervjun svarade hon genast att vi så klart ska gå, det blir roligt. Tänk om jag själv kunde förhålla mig så avslappnat och entusiastiskt till saker och ting, säger Sofia och skrattar.

Belöningen är ett gott humör

För Sofia är vänverksamheten inget nytt. Hon gick tillsammans med en kompis med i Röda Korsets verksamhet redan som 15-åring, har gått en vänkurs och har varit en vän till en äldre dam i fem år. Det var hennes mamma som uppmuntrade henne till det, eftersom hon själv varit frivillig.

I det här tidevarvet känns frivilligarbete till och med radikalt.

Sin snart 90-åriga vän via Röda Korset träffar Sofia numera en gång i månaden. På tre timmar hinner de prata om viktiga saker, dricka kaffe och handarbeta.

– Hon tycker väldigt mycket om hundar, så ibland tar jag med mig hunden, berättar Sofia.

Utöver sina två vänner som hon hittat genom Röda Korset är Sofia stödperson till en äldre person via tjänsten Gubbe. Hon är också engagerad i Röda Korsets ungdomsverksamhet.

I det här tidevarvet känns frivilligarbete till och med radikalt. Man gör det inte för nyttan eller lönen, utan av egen vilja och för nöjes skull, säger Sofia.

En alldeles riktig vän 

Efter att de träffats första gången utvecklades Jolandas och Sofias vänskap helt naturligt. Den andra gången träffades de hemma hos Sofia. De spelade ett tärningsspel, tittade på en film och pratade om Sofias mammas katter, som Sofia tog hand om.

Jag är modigare när det gäller att lära känna människor.

Efter att de träffats några gånger märkte de att de fått en alldeles riktig vän i den andra.

– Vi hade mycket gemensamt och trivdes tillsammans, säger Sofia.

För tillfället träffas Sofia och Jolanda ungefär en gång i månaden och skickar meddelanden till varandra nästan varje dag. Oftast träffas de hemma hos varandra, pratar och dricker kaffe. De har också varit på en båtkryssning och på stickbio.

Det som förenar Jolanda och Sofia är bland annat deras intresse för katter och handarbete samt att de har samma sinne för humor. Sofia och hennes sambo har två katter och en hund. Jolanda blev så intresserad av Sofias katter att hon och hennes pojkvän bestämde sig för att skaffa en katt.

– Sofia gav mig rådet att det är bra att ta två katter på samma gång, så nu har vi två. Det har visat sig vara en bra lösning. Jag har lärt mig mycket om katter av Sofia. Tack vare henne är jag också modigare och kan virka, säger Jolanda.

På frågan vad vänskapen ger är Jolandas svar tydligt:

– Ont i kinderna. Jag sov nyligen över hos Sofia och hennes sambo och skrattade så mycket att jag fick ont i kinderna. Sofias vänskap har förändrat mitt liv och gett mig bättre självkänsla. Jag är modigare när det gäller att lära känna människor och har hittat en pojkvän också!

En bra inställning räcker 

Den ökade ensamheten bland ungdomar är synlig både i Röda Korsets undersökning Ensamhetsbarometern och i vänverksamheten: Det finns få som erbjuder sig att bli vänner och många fler som behöver en vän.

Det behövs inga särskilda färdigheter för det här, bara tid och vilja.

Sofia påminner om att det inte krävs någon särskild orsak för att man ska bli ensam. Det kan räcka med en liten förändring i livet: en ny studieplats, en flytt till en annan ort – eller till exempel coronapandemin.

– Jag började själv studera statskunskap på universitet 2020. På grund av pandemin skedde undervisningen på distans och evenemang ställdes in. Det ökade säkert ensamheten, funderar Sofia.

Sofia och Jolanda vill uppmuntra alla att gå med i vänverksamheten.

– Det behövs inga särskilda färdigheter för det här, bara tid och vilja. Det räcker att man är sig själv och går in för det med en positiv inställning, säger Sofia.

När Sofia och Jolanda träffas nästa gång händer det någonting speciellt. De ska leta efter en brudklänning till Jolanda. Bröllopet är i maj, och ännu finns det mycket att göra. Enligt Jolanda stressar Sofia mer över bröllopsförberedelserna än hon själv.

– Sofia planerar entusiastiskt en möhippa, och frågar när vi ska åka och titta på en klänning och om inbjudningarna har skickats. Jag litar på att allt ordnar sig, säger Jolanda.

Text: Anu Välilä

Artikeln publicerades första gången i nummer 1/2026 av tidningen Röda Korset.