Kompisfärdigheter till heders

En svart handväska cirkulerar mellan barnen när de sitter i ring på en matta. Ledaren och läraren inom småbarnspedagogik vid Montessori-lekskolan i Kvarnbäcken, Jenna Tomperi, 36, sätter på musik och ber barnen att blunda. En del gör som de blir tillsagda, en del kan inte låta bli att tjuvtitta. De små fingrarna trevar efter handväskans botten och känner på innehållet i tur och ordning. Från högtalarna hörs sången Muumimamman laukku och barnen sjunger med:

– On kuivia sukkia, ruusunkukkia, karamellipussi, pullaa ja voita, rautalankaa ja kauniita simpukoita.

Vad månne de hittar i Muminmammans väska den här gången? Det är en fråga som alla barnen som sitter i ringen vill få rätt svar på. När musiken slutar viskar barnen den sista versen och tittar sedan på ledaren. Snart får alla veta vad som finns i handväskan.

– Vem vill berätta vad det kändes som? frågar Tomperi.

Svaren växlar från en blå fjäril till ett dun och från en fågel till en blomma. Ju noggrannare man lyssnar till barnen desto svårare är det att låta bli att le. Handväskan jämte innehållet är en väsentlig del av närvaroövningen som finns i Röda Korsets läromedel Kompiskunskap med Mumin, som är avsett för förskole- och lågstadieelever.

Jag såg att det fanns många övningar i materialet som passar min grupp.

När Tomperi hörde om materialet för första gången blev hon genast intresserad.

– Min mamma som är pensionär inom socialbranschen skickade mig länken och jag såg att det i materialet fanns många övningar som passar min grupp.

Det är bra att träna kompisfärdigheter särskilt på hösten när det kommer nya barn till lekskolan och en del av barnen flyttar över till förskolegruppen. Genom de funktionella lekarna, animationsvideorna och olika närvaro- och diskussionsövningar kan man lära barnen färdigheter och sätt som de har nytta av hela livet. Förenklat kan det vara att ett barn kommer på att fråga en kompis: Kan jag ta den här leksaken eller leker du ännu med den?

Att säga förlåt och att hjälpa

Av de glada tjuten att döma är det många som gillar övningen med Muminmamman.

– Barnen ger alltid omedelbar respons, ler Tomperi.

Att leta efter skatter i handväskan hjälper barnen att vara i nuet genom känselsinnet. Särskilt Snorkfröken och Lilla My omnämns många gånger under övningarna. Många barn känner till Mumintrollen från förut, och de är temat för gruppens period, så det var lätt att anpassa handledarens uppgifter till lekskolans vardag. I takt med de praktiska övningarna har det i barngruppen kommit fram kunskaper och färdigheter som annars kanske hade hamnat i skymundan.

Tomperi sticker ner handen i väskan och drar fram något litet och lätt. Det här är inte första gången som läraren inom småbarnspedagogik leder en grupp 3–5-åringar med hjälp av de kända muminfigurerna.

– Ett dun ropar barnen med en mun.

– Det här var det som fanns i den. Ska vi blåsa?

Barnen i gruppen Bengalintiikerit blåser mot dunet som dalar ner mot golvet som ett tecken på att det är dags för nästa uppgift. Tomperi utnyttjar vanligtvis övningarna Kompiskunskap med Mumin en gång i veckan ungefär en halv timme, då barnen orkar koncentrera sig på uppgifterna. Dagarna är ändå olika, och övningarna kan anpassas enligt situationen. Ibland är det bättre att teckna eller prata än att leka tafatt. Olivia, Selma och Tangjai visar sina bilder på Sniff och Mumintrollet som de färglagt med färgpennor.

– Jag tycker bäst om rosa, berättar Olivia.

När en del av barnen går till salen med ribbstol och rutschkana går de andra hellre redan för att äta lunch. Ett Snorkfröken-mjukisdjur blir liggande en stund på golvet tills barnen igen ivrigt sparkar och kastar boll i takt med sången Muumipappa marssii tässä. I ett hörn av gymnastiksalen bildar barnen en båge där det är liv och rörelse som i Muminhuset.

– Vi står kvar här hand i hand. Ni kan passa bollen till varandra, instruerar Tomperi.

Samtidigt påminner hon om vikten av känslo- och interaktionsfärdigheter som man lär sig tidigt i vuxenlivet. Ju mer man tränar på färdigheterna desto bättre blir de. När barn redan i tidig ålder får öva kompisfärdigheter, lär de sig att agera på ett konstruktivt sätt för sig själv och sin omgivning.

Man ser oftare spontana stunder när barnen hjälper.

Fast övningarna i materialet Kompiskunskap med Mumin har varit en del av barnens veckoprogram först i några månader ser man enligt Tomperi redan effekterna av dem i praktiken.

– Man ser oftare spontana stunder när barnen hjälper. Det är också lättare för många att säga förlåt.

Kompisfest planeras

Det verkar också vara lätt krama andra. Det blir tydligt när Tomperi sätter igång en lek där barnen imiterar krabbor och går längs golvet med ansiktet mot taket. Genast när Mumin-musiken slutar kramar barnen varandra. Ingen lämnas ensam. Iyas som har en mumintröja verkar spricka av glädje när han får en kram av en kompis.

– Utmana dig sedan. Gå inte till din bästa vän utan sök upp någon som du inte är van vid att krama, säger Tomperi.

Barnen skrattar när de kramar om flera lekkamrater samtidigt. Snart skrattar grupper på två och tre barn på golvet och kramar varandra hårt. Synen är en sådan som man gärna skulle kopiera till arbetslivet. Närvaro, kompisfärdigheter, självkännedom, medlidande och ensamhet är alla färdigheter som kräver övning oberoende av ålder. Med gemensamma ömhets- och interaktionslekar stärks gruppens sammanhållning.

– Vi har tecknar på varandras ryggar, strukit ut osynlig trollsalva på små skråmor och gått i ett kramtåg, berättar Tomperi.

I lekskolan uppmuntrar man till goda kompishandlingar. Tomperi nämner till exempel en situation där ett barn grät efter sin leksaksbil. Snart noterade ett annat barn situationen och hämtade en likadan leksak till den ledsna lekkamraten. Det gråtande barnet blev genast på bra humör.

Efter detta kom det en ny pärla i glasbruken på lekskolan. Varje pärla är ett tecken på att någon berättat om en fin kompishandling. När burken är full har det samlats så mycket handlingar att det blir fest i gruppen Bengalintiikerit. Det lär vara barnen själva som kommit på idén. Tomperi påminner om att barnen deltar i hela verksamheten istället för att man belönar, enligt montessoripedagogikens principer.

– Med pärlburken synliggörs barnens allt bättre kompisfärdigheter. Barnen lär sig att se det goda som andra gör och ge varandra respons.

Senare under förmiddagen syns den svarta handväskan inte längre till. Barnen har gått för att äta.

När man frågar barnen vid bordet vad som är igenkännande för en trevlig kompis sammanfattar svaren Mumintrollens filosofi: en bra kompis kramar andra mycket, följer reglerna och skadar ingen.

Artikeln publicerades ursprungligen i tidskriften Hjälpens värld 1/2023. Text: Jenna Lehtonen

Bekanta dig med Röda Korsets avgiftsfria läromedel Kompiskunskap med Mumin.>>