Månadens frivillig: Har gett blod 105 gånger och inga planer på att lägga av

Juha Hilli upprätthåller sin blodgivarkondition genom tävlingsbowling och har gjort väl ifrån sig även i den grenen: Hilli kan bland annat titulera sig hallmästare i Uleåborg årsmodell 2011.

Blodtransfusioner räddar flera människoliv varje dag. Det förutsätter att det finns frivilliga blodgivare. En av de välgörarna är Juha Hilli från Kempele.

Månadens frivillig

De är vänner till ensamma. De tränar sina färdigheter i första hjälpen så att de kan agera då det gäller på riktigt. De stöder unga och tar tag i insamlingsbössan då en katastrof inträffar. De är Finlands Röda Kors frivilliga och har alla sin egen historia. Som en del av det Europeiska frivilligåret 2011 lyfter vi varje månad fram en hjälte bland de 45 000 frivilliga som gör vårt hjälparbete möjligt.

Blodgivning blev Juha Hilli bekant med redan i knatteåldern. Pappa Hilli gav blod regelbundet och ofta följde pojken med. Själv började Juha Hilli ge blod så fort han blev myndig. Idag är han 43 år och har respektingivande 105 blodgivningar bakom sig.

Hilli blev blodgivare inte bara inspirerad av pappans exempel utan också för att han ville hjälpa.

− Och visst är det bra för den egna hälsan också, tillägger han.

Men Hilli tycker framför allt att blodgivning är ett enkelt och konkret sätt att hjälpa andra människor. Man kan själv vara i behov av den hjälpen en dag. Juha Hillis pappa har varit en av dem som har behövt hjälp.

Ge blod – inte upp

När Hilli hade gett blod sammanlagt hundra gånger meddelade han sina vänner om det med ett meddelande med den fyndiga rubriken Ge blod – inte upp!

− Kärnan i mitt meddelande är att var och en själv kan avgöra om man vill bli givare eller inte, förklarar Hilli.

Hilli har en uppmuntrande hälsning till människor som inte aldrig har gett blod.

− För många är den första gången en svår tröskel. Efter det fortsätter många ändå som regelbundna blodgivare.

Hilli har under årens lopp lockat många vänner och bekanta att ge blod. Under studietiden utmanade han också olika grupper att bli blodgivare. En knuff framåt får många förstagångsgivare att våga ta steget.

− Det är lite som med ett barn som inte vill äta något det aldrig har smakat på. Bara man smakar på maten den där första gången så brukar det gå bra i fortsättningen också, jämför Hilli.