På Hungerdagen bakades den sötaste potten i en Esboskola

Joonas Brandt / Finlands Rödä Korset
Joonas Brandt / Finlands Rödä Korset
Joonas Brandt / Finlands Rödä Korset
Joonas Brandt / Finlands Rödä Korset
Joonas Brandt / Finlands Rödä Korset

Den klipska lärarens smarta plan fungerade: I Mårtensberget gick skoleleverna ut i skogen, plockade blåbär och bakade muffins av dem. Resultatet blev en söt pott i katastroffonden.

En speciellt god doft strömmar ut från hushållsklassen på Hungerdagens första morgon.  Eleverna vid Martinkallion koulu har under veckan bakat blåbärsmuffins, som de säljer på lunchrasten. Numera får man äta gott på Hungerdagen och affärerna går bra.

En muffins kostar bara en euro för att alla läckergommar ska ha möjlighet att köpa en till efterrätt.

Verksamheten under hushållslektionerna resulterade i både välgräddade muffinsar och stärkt vi-anda bland eleverna. Femhundra muffinsar ger femhundra euro till Finlands Röda Kors katastroffond.

En del av lärarna och eleverna har velat donera lite mera. Vid morgonsamlingen berättades det att med bara 3,80 euro får en familj mat för tre dagar.

- För oss går den summan till ett par chokladstänger, jämför åttondeklassisten Christel Sipilä.

- Vad kan vi göra för att få mera folk att delta i Hungerdagen?

Pengar till katastrofhjälp med muffins

Vid muffinsståndet går det också bra att fundera på världshändelserna tillsammans.

- Jag får två varma måltider om dagen och mellanmål.  Det skulle vara trevligt, om alla barn skulle få samma, säger tredjeklassisten Peppi Tyyvi.

Ett av Hungerdagens teman är den omfattande hungersnöden på grund av torkan i södra Afrika, där hela 45 miljoner människor lider av allvarlig matbrist.

- Muffinsbaket ger en inte känslan av att ha räddat världen, men man gör ändå någonting, säger niondeklassisten Jetmir Rexhepin.

- Man tänker lätt att små bidrag inte är till hjälp. Men om alla ändå ger sitt lilla bidrag, så blir det någonting stort, säger Christel.

Vid Hungerdagens morgonsamling hade eleverna sett ett barn i Swaziland bärande på tvättvatten från en damm. Lågstadieeleverna var bekymrade över fattigdomen

bland andra barn. Hos högstadieeleverna hade det här också väckt frågor. Varför gör de ingenting där i deras eget land?

- Alla har inte möjlighet att utbilda sig. Det kanske inte finns mat för att torkan har förstört skörden.  Alla stater ger inte samma möjligheter som vi har, svarar Christel.

Jetmir konstaterar att sådana här frågor är lätta att förstå för högstadieelever.  En sak funderar han ändå över.

- Varför skaffas det tvål åt dem, om där inte finns vatten?

- Tvättvattnet behöver inte vara lika rent som dricksvattnet, säger Christel.

Lärarens smarta idé

- Det känns bra att hjälpa dem som inte har mat. Det var jättebra tänkt av den som uppfann Hungerdagen, berömmer tredjeklassisten Nea Pelli.

Hungerdagen startades av Mailis Korhonen, en mamma från Pälkäne. Insamlingsidén var att äta anspråkslöst och att skänka de inbesparade pengarna till insamlingen. Snart betydde Hungerdagen en soppdag i skolorna i Finland.

- Numera går det inte att servera bara välling.  Skolmaten kan vara barnets enda varma måltid på en dag, säger läraren i gymnastik och hälsokunskap och muffinsidéns moder Kaisa Selänne vid Martinkallion koulu.

Selänne hade emellertid en baktanke. Hon kom på att hon skulle få högstadieeleverna ut i skogen med Hungerdagen som lockbete, då de själva plockar blåbären.  En yoghurtburk med bär per elev skulle räcka till lika många muffinsar som det finns elever i skolan.

- Några elever var så lyckliga över sin skörd att de tog blåbären med sig hem, berättar Selänne.

Jippot skulle inte ha lyckats utan flitiga bagare, hushållslärare Minna Kokkonens handledning samt försäljningen som ordnades av elevkårens ungdomar.

- Nam, det var gott, säger Nea och Peppi glatt och slickar i sig de sista smulorna i muffinsformarna.

Skrivits av Tiina Leinonen