I ungdomar bor en enorm potential som hjälpare, om vi bara kan ge dem utrymme för det.

Våren 2020 kom och utplånade vardagen som vi känner den. Hos en del unga gav den nya och okända situationen upphov till ångest, medan den för andra verkade förvärra gamla problem. Att söka hjälp var inte enkelt för alla, eftersom det kändes svårt att lämna hemmet, det trygga eller otrygga, under undantagsförhållandena.

Vi besökte Röda Korsets Ungas skyddshus tillsammans med några unga frivilliga för att formulera meddelanden, som skulle kunna hjälpa oss att förmedla ett viktigt budskap till unga och deras närstående: alla ungdomar har rätt till hjälp, och hjälp finns, även under exceptionella förhållanden i samhället.

När vi pratade med ungdomarna förstärktes känslan av att vårt budskap inte kan vara så här simpelt. Om vi bara berättar om den hjälp som skyddshusen erbjuder ungdomar glömmer vi att berätta hälften av det väsentliga. Vi behöver de unga: de har mycket att ge även som hjälpare.

”Unga är precis lika kompetenta människor. Genom att arbeta tillsammans kan vi åstadkomma mycket, när vi tar de ungas styrkor och erfarenheter i beaktande”, kommenterar vår frivilliga Nea. Nea vet vad hon pratar om. Hon har länge arbetat med många olika slags frivilliguppdrag på de Ungas skyddshus.

Enligt undersökningar är unga villiga att hjälpa och utföra frivilligarbete, och deras intresse för samhälleliga frågor är enligt Ungdomsbarometern på rekordhög nivå. Även på Röda Korset har man lagt märke till detta, i synnerhet under den exceptionella våren.

Man borde nu värna om de ungas samhällsintresse och vilja att påverka genom att skapa platser för dem särskilt där besluten fattas. Vi kan inte låta bli att lyssna på de som ska bygga upp framtiden i lösningar som gäller dem.

”Jag skulle vilja uppmuntra unga att söka sig till olika typer av förtroendeuppdrag. I många förtroendeorgan består medlemmarna och styrelsen av en äldre generation, och det här är en sak som många gånger syns som en ojämlikhet och orättvisa i de beslut som även berör unga människor”, betonar Nea.

Även om man i samhället inte helt har kunnat erkänna de ungas potential som frivilliga, är de unga mycket viktiga hjälpare för varandra i vardagen. Kompisen är för många det största stödet och den största tryggheten, vilket även syns i Ungdomsbarometern: Social utslagning innebär för ungdomar i synnerhet brist på pålitliga vänskapsförhållanden.

”Jag tror att alla pratar med sina kompisar i någon mån. Man måste bara följa med och se om det förekommer oroväckande tecken i kompisarnas beteende och om det gör det ska man absolut prata med dem om det. Och stödja dem när de söker hjälp”, säger M’balia som varit med i en av skyddshusens kampanjvideor. Kompisarna vet oftast hur den unga egentligen mår. En del kanske även söker hjälp när de uppmuntras av en kompis.

De unga hjälper alltså mycket och vill hjälpa varandra ännu mer. Vad skulle vi kunna lära oss av dem om hjälpande? ”Jag skulle önska att människan blev genuint hörd och sedd. Att människan fick känslan av att någon verkligen bryr sig om hennes problem, även om det inte genast finns någon lösning”, understryker Nea.

Enkelt, men ändå så svårt att komma ihåg ibland. Istället för att vi blir uppslukade av servicekartor och lösningsmodeller borde vi vuxna yrkesmänniskor då och då bara stanna upp och vara närvarande i ögonblicket. Istället för att ge förslag skulle vi kunna erbjuda utrymme.

Enligt de unga är det särskilt viktigt att kunna förmedla känslan av att allas erfarenheter är viktiga. ”Man ska inte bagatellisera om någon säger att de mår dåligt, utan verkligen lyssna.” Om vi dagligen möter ungdomar som kämpar med allt svårare problem är det möjligt att vi tvivlar på behovet av hjälp när det kommer till ungdomar med mer vardagliga problem. Var och en som söker hjälp behöver på riktigt hjälp.

Till sist frågade vi även ungdomarna om hurdant budskap de skulle vilja förmedla till ungdomar, som för tillfället går igenom svåra saker:

”Du är iallafall inte ensam om ditt problem, utan överraskande många går igenom liknande saker. Det finns alltid någon som vill lyssna, du är inte ensam med dina problem. Det är inte värt att försöka låta bli att berätta, det hjälper alltid att berätta.”

Låt oss alltså se till att vi lyssnar på de ungas erfarenheter och budskap – även de mindre synliga eller de som det är svårt att berätta om. Låt oss ge plats åt ungdomarna att prata och synas, både som hjälpmottagare, hjälpare och påverkare.