Som stöd i nöd och kris

Joonas Brandt / Finlands Röda Kors
"Min viktigaste värdering i livet baserar sig på människorätt. Alla människor är lika värda. Mina egna värden passar väl ihop med Röda Korsets principer, där en av de mest centrala är att hjälpa de nödställda."
Fotograf: Joonas Brandt / Finlands Röda Kors

Direktören för psykologernas beredskapsgrupp får kraft när han ser att människor klarar sig och går vidare efter en kris som verkat hopplöst.

Psykologen Atte Varis gick med i Röda Korsets beredskapsgrupp av psykologer vid årsskiftet 2005, bara några dagar efter Sydostasiens förödande tsunami. 175 finländare omkom i katastrofen och hundratals anhöriga sörjde.
 
Under de första dagarna gav krisgruppen akut hjälp och därefter började återhämtningsprocessen som varade ett par år.
 
Överlevnadsberättelserna efter tsunamin var gripande. En del människor hade förlorat alla sina närstående.
 
– Trots det återvände de anhöriga med tiden till det vanliga livet. Så går livets kretslopp. Under processen var det glädjande att se hur barnen växte och även nya barn föddes. Det var otroligt att se förmågan som människan har att klara sig genom en situation som känns omöjlig.
 
Efter tsunamin har Varis bland annat varit del av krisarbetet efter skottlossningen i Sello i Esbo, och i krishjälp efter skolskjutningarna i Jokela och i Kauhajoki samt i småflygplansolyckan i Jämijärvi.
 

För storolyckor

Psykologernas beredskapsgrupp grundades av Psykologförbundet år 1993 och två år senare flyttades gruppen över till Finlands Röda Kors.
 
Gruppen, som består av krispsykologer, har i uppgift att stöda myndigheternas arbete vid storolyckor och i undantagssituationer. I praktiken innebär arbetet planering och ordnande av psykosocialt stöd för
katastrofernas offer och deras anhöriga i hemlandet.
 

Gruppen har erfarenhet redan från Estonia

När man har efter en storolycka fattat beslut om att larma psykologernas beredskapsgrupp samlas gruppdeltagarna nuförtiden via Whatsapp och kommer överens om arbetsfördelningen.
 
25 psykologer hör för tillfället till gruppen och alla har en solid erfarenhet av kris- och traumapsykologi. Till gruppen hör fortfarande psykologer som deltog redan i gruppens första larmuppdrag när Sally Albatross gick på grund våren 1994 och bilfärjan Estonia som sjönk på hösten samma år.
 
En sådan erfarenhet är naturligtvis en enorm resurs och värdefull för verksamheten. Gruppens alla medlemmar är oerhört skickliga proffs. Det finns en bra gruppanda och vi respekterar varandras arbete, säger Varis.
 

Hjälp enligt situationen

Atte Varis berättar att planeringen av krisarbete börjar med utvärdering av händelsens allvar och uppskattning av tiden som gått efter att händelsen eller olyckan ägde rum. Man måste kunna portionera hjälpen rätt. Ifall personen fortfarande är i chock är det inte dags för samtal.
 
Vid det akuta skedet erbjuder man offret basskydd: mat, dryck, varm filt och en trygg plats. Man hjälper också personen med att kontakta sina anhöriga.
 
När den första chocken är över har personen större förmåga att ta emot psykologisk hjälp.
 
– Det finns inte någon åtgärd som passar till alla situationer av akut krisarbete. För att kunna tolka enskilda situationer behövs erfarenhet och gedigen yrkeskunskap, säger Varis.
 
Text: Vera Miettinen