Presentkort för mat gav glädje till familjens jul

Katja Lösönen
– När det är riktigt tajt med pengar är det en konstant stress. Rasmus är viktigare än de egna behoven. Då bestämmer man sig bara för att klara sig utan en tid, säger Johanna Türkmen.
Fotograf: Katja Lösönen

Johanna Türkmen stannade hemma för att ta hand om sin son Rasmus, trots att det betydde att inkomsterna för den ensamstående föräldern minskade drastiskt. Jul i Sinne -presentkortet för mat var ett välkommen tillägg till den mindre bemedlade familjens jul.

Johanna Türkmen tar ut årets första plåt med pepparkakor ur ugnen och lägger dem att svalna på det lilla köksbordet. Genom fönstret skymtar radhusets gräsmatta, som fortfarande är grön. Även i Ilmajoki i Sydösterbotten har hösten varit varm.

– Jag är Ilmajokibo av födsel och ohejdad vana, säger Johanna.

– Studier och livet tog mig söderut år 1993 och där blev jag kvar i över 20 år. Arbetssituationen var så mycket bättre där. I Vanda studerade jag till närvårdare och så jobbade jag med alltmöjligt. Sen föddes Rasmus. Då måste jag tillbaka till landet, närmare släkten.

– Att Rasmus blev till var ett litet under för mig. Jag hade länge längtat efter barn och nästan gett upp hoppet. Kanske det var därför jag bestämde mig för att fokusera på moderskapet ordentligt, sköta pojken hemma och vara så mycket som möjligt med honom.

Precis så gjorde Johanna, trots att det krävde en del att bli ensamförsörjare. Inför Rasmus födelse hade Johanna gjort snuttjobb och efter föräldrapenningsperioden gällde det att klara sig på hemvårdsstödet. Maximibeloppet är 519,47 euro i månaden, minus skatt.

Stöd behövs

Statistiken visar att över 100 000 barn i Finland bor i låginkomsttagarfamiljer. Oberoende av vilka fattigdomsmätare man använder är ensamförsörjarnas familjer mest utsatta.

Fattigdom talar vi i allmänhet inte om i Finland, för det är fortfarande belagt med skam. Det är inte lätt att be om hjälp.

– Personligen får man ju efterhand göra sig av med sådana tankar, nog har man varit tvungen att bli ödmjuk, ler Johanna.

– Stöd söker man där det finns att få, det är därför stöd finns. Men samtidigt har det varit mitt val. Jag kunde ha fört Rasmus till dagis som halvåring och börjat jobba, men det kändes inte rätt för mig.

Vid sidan av hemvårdsstödet har Johanna fått bostadsbidrag och utkomststöd. Trots det är det svårt att få pengarna att räcka till. Hyran tar en stor del av inkomsterna och i Ilmajoki klarar man sig inte utan bil.

– Livet är en lång prisjämförelse, funderingar över huv man får pengarna att räcka. Alla rabatter, loppisar och återanvändning utnyttjar vi, säger Johanna.

– Jag har fått sluta gå hos frissan och att resa är att hälsa på hos Rasmus gudföräldrar i Vindala, berättar Johanna och konstaterar att hon och Rasmus ändå har tur, eftersom de inte har alleriger – att äta glutenfritt skulle bli väldigt dyrt!

Billiga hobbyer

Forskning visar att små inkomster återspeglar sig på många olika sätt i en familjs liv. Penningbekymmer belastar såväl vuxna som barn.

– När det är riktigt tajt med pengar är det en konstant stress. Rasmus är viktigare än de egna behoven. Då bestämmer man sig bara för att klara sig utan en tid.

Samtidigt är det sällan man behöver köpa något nytt åt ett barn, eftersom utbudet av begagnat är stort. Åtminstone tillsvidare.

När barnen växer blir de ekonomiska bekymren också ofta större. Låga inkomster begränsar till exempel vilka hobbyer man kan ha. Det har Johanna funderat på.

– Visst tänker man på vad det kostar att ha en hobby nuförtiden. Till exempel utrustning och licensavgifter för ishockey eller fotboll. Till all tur är brottning den stora grenen i Ilmajoki, det kräver inte mycket utrustning. Jag och Rasmus har redan gått på nallebrottning, då får mamma också motion.

En annan förmånlig hobby har visat sig vara Mannerheims Barnskyddsförbunds förening i Ilmajoki. Johanna engagerade sig i verksamheten förra året. Sedan dess har hon till och med blivit klubbledare.

– Det fanns inte riktigt någon verksamhet för ensamförsörjare i Ilmajoki, så i MBF:s lokaler i Aurinkoinen startade vi ett öppet vardagsrum för ensamförsörjare och föräldrar med delad vårdnad. MBF står för lokalerna, församlingen bjuder på en diakon och barnskötare och så har vi några frivilliga gummor.

När det är riktigt svårt med ekonomin känner man av allt som är extra. Som till exempel Röda Korsets och Mannerheims Barnskyddsförbunds Jul i sinnet-presentkort, som Johanna fick via kommunens socialtjänst.

– Det var en otroligt glad överraskning, en extra julklapp, säger Johanna.