Röda Korset år 1918

Findlands Röda Korsets bildarkiv
Fotograf: Findlands Röda Korsets bildarkiv

När inbördeskriget bröt ut för hundra år sedan var Finlands Röda Kors en utpräglat vit organisation. Neutralitetsidealet sattes på prov i kriget – men höll till syvende och sist rätt väl.

Den 23 februari 1918 samlades en grupp inflytelserika personer på Kämp, det finaste hotellet i Helsingfors. På plats fanns bland annat friherrinnan Sophie Mannerheim, den kända militärläkaren och professorn Richard Faltin och tidigare senatorn August Hjelt.
 
Att samhällseliten samlades på Kämp var i och för sig inte avvikande, men den här gången var situationen exceptionell. I slutet av januari hade inbördeskriget brutit ut i Finland och huvudstaden kontrollerades av rödgardister.
 
Samlingen var Röda Korsets årsmöte, som ordnades under undantagsförhållanden. På plats på Kämp var i huvudsak medlemmar från Helsingfors: läkare, officerare, affärsmän.
 
Deltagarförteckningen illustrerar väl Finlands Röda Kors ställning i början av inbördeskriget: den förening som hade grundats i storfurstendömet Finland var liksom andra länders Röda Kors en organisation med aristokratisk prägel och nära kontakt till samhällets övre klasser och det militära.
 
Det fanns inga tvivel om att sympatierna i medlemskåren i det pågående inbördeskriget fanns med de vita.
 
Trots att fröna till inbördeskriget hade såtts med stort engagemang var alla parter egentligen dåligt förberedda på kriget när det faktiskt började. Efter de första kaotiska veckorna var landet delat i ett rött Finland, som bestod av de stora städerna i söder, och ett vitt Finland, som bestod av landets norra delar.
 
Största delen av förvaltning, ämbetsverk och sjukhus fanns på den röda sidan – inklusive Röda Korsets centralförvaltning.
 
Röda Korsets sjukhus i Hollola
 
Att inbördeskriget bröt ut kom som en överraskning även för Röda Korset. Rödgardisterna tog redan under krigets första dagar över Röda Korsets kansli i Ständerhuset. Den utrustning som fanns i byggnaden beslagtogs och organisationens representanter informerades om att verksamheten var förbjuden.
 
Det beslutet återtogs efter protester, eftersom förståelsen för Röda Korset var större bland den röda ledningen än bland gardisterna i allmänhet. De senare tvivlade på att herrskapets organisation kunde förhålla sig neutralt.
 
I inbördeskriget ställdes Röda Korset inför utmaningar av en helt ny storleksordning. Det gällde att organisera medicinalvården för hela städer och frontsektioner. På kort varsel samlade man ihop personal, organiserade utbildning och utrustning och skickade iväg dem. Allt gjordes utan större förhandsplanering.
 
I nyckelposition befann sig de läkare som hade tagit över ledningen och som fick stöd av en stor grupp sjukvårdspersonal och frivilliga. För att sköta medicinalvården värvades medicine- och sjuksköterskestuderande, medan volontärer som skötte övriga uppgifter kom från olika sammanhang, bland annat scoutrörelsen.
 
Röda Korsets verksamhet styrdes av en tydlig strävan att stödja den vita armén och framför allt hjälpa sårade vita.
 
Till exempel planerade sjukvårdsgrupper som reste iväg från Helsingfors att de skulle ta sig över fronten till vita sidan, medan första hjälpen-grupper skickades iväg för att söka efter sårade skyddskårister.
 
Man strävade också efter att skydda borgerlig egendom och personer under Röda Korset.
 
Sjukhuset i Tammerfors.
 
Finlands Röda Kors representanter kände visserligen väl till innehållet i Genèvekonventionerna och de principer för internationella Röda Korset som Henry Dunant hade tecknat ned, men samtidigt var det helt uppenbart att organisationens dåvarande ledning, medlemmar och personal till såväl ideologi som samhällsställning hörde hemma på den vita sidan.
 
Trots att Röda Korset otvetydigt hade en tendentiös hållning kom organisationen av praktiska skäl att bygga upp en enorm organisation för medicinalvård i det röda Finland. Man upplevde att vården av sårade hörde till organisationens kärnuppgifter och på det området gjorde man helt klart väl ifrån sig.
 
Uppskattningsvis fick minst hälften av alla som sårades i inbördeskriget vård på Finlands Röda Kors sjukhus eller förbandsplatser. Största delen av patienterna var rödgardister.
 
Text: Samu Nyström ja Kimmo Holopainen
 
Fotos: Findlands Röda Korsets bildarkiv