På Bigpepa-lägret lär vi oss livsviktiga färdigheter

Ari Räsänen / Suomen Punainen Risti
Ari Räsänen / Suomen Punainen Risti
Ari Räsänen / Suomen Punainen Risti
Ari Räsänen / Suomen Punainen Risti

I Meri-Pori pågår Finlands Röda Kors Satakunda-distriktets läger Bigpepa. Trettiofem frivilligarbetare har ordnat minnesvärd sommarsysselsättning för 80 barn och unga som har en djupare betydelse än bara tidsfördriv.

Kristian Salmi, 12, svajar på toppen av ett lådtorn. Pojken koncentrerar sig hårt och lirkar in en nionde mjölkback under sina fötter. Det är rekord, men sedan rasar tornet! 
 
Ledaren Marko Kuusikoski spänner repet och Kristian blir hängande i luften. Pojken sänks slutligen mjukt ned på marken.
 
– Har ni haft ett tråkigt läger? ropar Kuusikoski till barnen och får ett rungande nej till svar.
 
– Det är roligt när man får hjälpa, konstaterar klätterkungen Kristian. Utöver klättringen är pojkens favorit på lägret att lära sig första hjälpen. På Koivuniemi lägerskola har barnens och de ungas dagar fyllts av mångsidiga nyttiga och roliga sysslor. 
 
Framför allt lär de sig att hjälpa andra och till och med att rädda liv.
 

Även de små får viktiga lärdomar 

 
På den intilliggande parkeringsplatsen ligger Miika Eskelinen medvetslös och två lägerbarn anländer till platsen. De försöker väcka den medvetslösa, men lyckas inte. De beslutar sig för att vända den hjälpbehövande i stabilt sidoläge och ringa nödnumret. 
 
– Helt rätt agerat, bekräftar Eskelinen efter första hjälpen-övningen.
 
På en gräsmatta i närheten sitter Nina Fisk, lägrets enda anställda och planerare av ungdomsverksamhet vid Satakundadistriktet, med ett gäng barn i solskenet och diskuterar säkerhet i vardagen.
 
En flicka kritiserar ”en del tonåringars åsikt om att cykelhjälm är någonting pinsamt”. 
 
– Även om man blir större, tål inte människans huvud stötar bättre för det, konstaterar Fisk för barnen och visar 112-appen på sin telefon. 
 
Med hjälp av appen är det lätt att ringa nödnumret med en enkel knapptryckning. Samtidigt får nödcentralen telefonens platsdata.
 
Det finns skäl för också små barn att vid behov ha förmågan att tillkalla hjälp, till exempel om någonting händer föräldern.
 
Alldeles i närheten ringer också någon precis ett nödsamtal, eftersom ett par lägerdeltagare som går första hjälpen-tipsrundan har hittat en kvinna som upplever bröstsmärtor.
 

Frivilliga både ger och får mycket

 
Röda Korsets frivilligmedarbetare har redan i 19 års tid planerat och genomfört Bigpepa-lägret för barn och unga i Satakunda. 
 
På lägret övas förutom första hjälpen även till exempel primärsläckning, användning av radiotelefon och så bekantar man sig med hur man söker efter försvunna personer. 
 
De frivilliga utför detta viktiga arbete eftersom att hjälpa är en givande hobby och de vill dela med sig av sina kunskaper till barn och unga.
 
– Det här är så givande, konstaterar Katja Leino. Hon har medverkat som frivillig på lägret sedan 2009 och är nu lägrets ledare för tredje året i ordningen. 
 
Under lägret ansvarar Leino för över hundra personers välbefinnande – som hobby.
 
– En av ledarna sade precis att när glädjen lyser i ett barns ansikte, blir man också själv lycklig.
 
Det råder ingen brist på barns och ungas leenden på lägerskolan. Trots att ämnena som lärs ut på lägret är allvarliga, lär de sig dessa saker med ett leende på läpparna. Det finns mycket utrymme för lek.
 
Lasse Rissanen, en av lägrets stöttepelare sedan många år och frivillig vid Raumoavdelningen, har snickrat ihop tiotals pusselspel av metall och trä till barnen. Det är konstant rusningstrafik vid bordet när barnen försöker lösa mästarens skapelser.
 
– Hur får man egentligen bort den här härifrån? pustar 10-åriga Kasper Lindell.
 
– Jag har ju lagt dit den, säger Rissanen och uppmuntrar Kasper till att prova igen. 
 
Och till slut lyckas pojken äntligen få loss metallringen och uppgiften är slutförd. Förutom av nya, viktiga kunskaper har det här lägret formats av vänskap och av att lyckas. 
 
Under ett stort träd håller två flickor, Helmi och Mia Mäkelä, på att spricka av glädje. Flickorna upptäcker att de ha samma efternamn, även om de inte är släkt med varandra. 
 
De för varandra tidigare okända flickorna tjuter till och springer hand i hand till ledarna för att berätta om detta fantastiska sammanträffande. Och där föddes en lägervänskap.

Kampanjer