Från sjöss till skydd

Joonas Brandt
Joonas Brandt

Ifall ett stort kryssningsfartyg skulle köra på grund skulle man behöva alla hjälpare. En av Röda Korsets frivilligas främsta uppgifter skulle vara att fungera som psykiskt stöd för de evakuerade.

– Välkommen i land! Vad heter du?
 
Den lilla pojken är blyg och han ler endast till frågaren i den röda västen. Pojken har just anlänt med sin mamma och storasyster till bryggan från en räddningsbåt.
 
Treåriga Luka, storasyster Erica och mamma Laura Liimatainen har för en stund sedan räddats från en vattenbuss som körde på grund i Röda Korsets och Sjöräddningssällskapets gemensamma övning i Bågaskär i Ingå.
 
Röda Korsets frivilliga tar emot familjen genast vid stranden. Man tar bilder på Luka och hans familj och skriver in deras kontaktuppgifter så att man vet att alla som gått i räddningsbåten är i skydd.
 
Efter en stund bestämmer sig Luka för att berätta sitt namn. För säkerhets skull viskar han det i mammas öra.
 

Röda Korset förbereder sig för en storolycka till sjöss

Finlands Röda Kors är med i myndigheternas gemensamma plan med vilka man förbereder sig för storolyckor till sjöss.
 
Den värsta storolyckan till sjöss i Finlands historia var då bilfärjan Estonia förliste hösten 1994. I olyckan omkom 852 människor. Om två fartyg skulle kollidera kunde i det värsta fall finnas tusentals hjälpbehövande.
 
Det är omöjligt att öva i så stor skala. Röda Korsets uppgifter är ändå till största del de samma, oberoende av situationens omfattning: att erbjuda mat, skydd, första hjälpen och psykiskt stöd i samarbete med myndigheterna.
 
Frivilliga hjälper även i praktiska ärenden, till exempel genom att skriva upp människors kontaktuppgifter, ge information och ordna transporter.
 
Röda Korsets ansvariga organisationsdirektör Leena Kämäräinen har varit med redan i Estonias biståndsoperation. Hon påminner om att hjälp i de första stunderna ofta är enkelt.
 
– När en människa nyss har varit med om en olycka behöver hen första basförnödenher: en människa som lyssnar, mat, tandborste och kontakt till hemmet.
 

Den som fått hjälp minns det värdefulla bemötandet

Under tiden har Laura Liimatainen och hennes familj kommit från bryggan till evakueringscentret. Luka och Erica skriver och ritar i pysselböckerna medan de väntar på att laxsoppan ska bli färdig. Familjen är med i övningen som hjälpbehövande dvs. som målpersoner.
 
Rollen är bekant för Liimatainen eftersom hon också själv är Röda Korsets frivillig och har varit med även tidigare i övningar. Familjen är dock med i övningen för första gången.
 
– Här har man från första början mött oss som en trio. Vi fick komma i båten bland de första och det har hela tiden funnits hjälpande händer, det har till exempel alltid funnits någon som lyfter barnen från båten och i land, berättar Liimatainen.
 
– Man har sett mig som mamma och pratat med barnen på deras nivå.
 
Ett värdigt bemötande och psykiskt stöd är en del av Röda Korsets hela hjälparbete, berättar Leena Kämäräinen. Första hjälpen har traditionellt varit organisationens starkaste kunnande men också de fysiskt oskadade behöver hjälp.
 
– Efter Estonia började man utveckla modeller för psykiskt stöd hos oss vid Röda Korset. Estonia gjorde att vi började inse att en så stor olycka också kan inträffa inom Finlands gränser.
 

Om en olycka skulle inträffa nu

Från det man lärde sig från Estonia har man utvecklat och förstärkt Finlands Röda Kors beredskap. Röda Korsets lokalavdelningar har utfört beredskapsplaner och man har kommit överens med myndigheterna såväl lokalt som riksomfattande. Övningar som den på Bågaskär ordnas regelbundet.
 
Om en båtolycka skulle inträffa nu skulle man behöva hundratals frivilliga till att hjälpa.
 
– Frivilligas betydelse är oersättlig i en storolycka eftersom det inte finns någon myndighet som i en så storskalig situation kan utföra alla uppgifter ensam, konstaterar Leena Kämäräinen.
 
– Röda Korset behövs för att ta hand om praktiska ärenden men främst av allt för att lyssna och vara närvarande.