När den försvunna inte hittas fortsätter sökandet i den frivilliges tankar

Joonas Brandt / Suomen Punainen Risti
Heli Herna, frivillig inom Frivilliga Räddningstjänsten.
Fotograf: Joonas Brandt / Suomen Punainen Risti

Den Frivilliga Räddningstjänstens uppdrag inom efterspaningar av försvunna personer avslutas ofta med att den försvunna hittats. När den försvunna inte hittas är smärtan enorm för de anhöriga. Den försvunnas öde påverkar även ofta de frivilliga.

Frivilliga Räddningstjänsten (Vapepa) hjälper årligen polisen i 180 efterspaningar. I majoriteten av fallen hittar man den försvunna personen men varje år måste polisen avbryta några efterspaningar för att de inte leder till något resultat.
 
Heli Herna, frivillig inom Frivilliga Räddningstjänsten, har varit med i tiotals efterspaningar som terrängspanare, hundhandledare och som handledare för frivilliga.
 
Larm till ett uppdrag kan komma när som helst: mitt i en arbetsdag, på veckoslutet, på morgonen eller mitt i natten.
 
– När jag får veta om ett uppdrag förbereder jag mig genom att först ringa polisen för att fråga om all nödvändig information  angående situationen och om de efterspaningar som myndigheterna redan har gjort.  Därefter tittar jag på planen och planerar efterspaningar, berättar Herna.
 
– Tiden före efterspaningen går ofta till att fundera över vad som ska göras och hur man mest effektivt kan mobilisera efterspanare.
 

När sista stenen är vänd

Det är alltid polisen som beslutar om efterspaningarna ska fortsätta och när efterspaningar som inte ger resultat ska upphöra.
 
– Det beror alltid på situationen och om det finns hopp om att hitta den försvunna levande. Ifall situationen är akut och det till exempel handlar om ett barn pågår efterspaningarna vanligtvis även under natten, konstaterar Herna.
 
– Beslutet att avbryta är alltid svårt, trots att det är polisen som beslutar vill polisen ändå ofta diskutera med Frivilliga Räddningstjänstens ledning om beslutet.
 
Även när efterspanarna går hem och ledningsplatsen tystnar, kan situationen fortsätta länge i den frivilliges tankar.
 
– Man funderar på saken, medger Herna.
 
– Man funderar på om man kunde ha gjort någonting annorlunda eller om det är något som blev ogjort. För mig är det värst om det handlar om ett barn, och många mammor känner säkert samma.
 

Att få ett avslut

Enligt Tuula Luoma, planerare av psykiskt stöd vid Röda Korset, är det viktigt med tanke på frivilligas välmående att avsluta situationen.
 
I synnerhet när försvinnande syns i medier kan det vara svårt att återvända till den egna vanliga vardagen. En synlig berättelse ger ett ansikte till händelsen.
 
– Om man märker att det är svårt släppa taget när efterspaningarna har avslutats och om t.ex. den egna kvällspromenaden fortfarande leder till efterspaningsområdet är det bra att fundera på om man har behandlat saken tillräckligt. Man kan fundera över vad det var som berörde mest i händelsen, funderar Luoma.
 
Också självkännedom är viktigt: entusiasm bär långt men det är inte meningen att man själv ska ta skada av att hjälpa.  Om ett uppdrag kommer för nära den egna livssituationen eller om det egna livet inte är i balans är det bra att  tacka nej. Man bör inte få hjälparsyndrom eller tänka  att man ensam borde rädda hela världen.
 
Efter larmsituationen är målet att ordna ett diskussionstillfälle för frivilliga som deltog i uppdraget. Där kan var och en berätta om sin egen roll och dela tankar med andra.
 
Diskussionerna är viktiga eftersom tystnadsplikten gör att man inte kan diskutera saker hemma till exempel med en kompis.
 

”Det hjälper att veta att man har gjort sitt allt”

Om den försvunna hittas efter att Frivilliga Räddningstjänstens arbete redan har upphört kontaktar polisen ofta Frivilliga Räddningstjänstens direktör och berättar var den försvunna hittades.
 
Tillsammans går man än en gång igenom hur man lyckades i efterspaningarna och om det finns något man kunde ha gjort annorlunda.
 
Efter situationen berättar Heli Herna alltid resultatet till sina efterspanare. För dem som har sökt nära platsen där den försvunna har hittats är det viktigt att veta om den försvunna hittades i det egna sökningsområdet eller utanför.
 
När Frivilliga Räddningstjänstens ledare återvänder hem efter ett larmuppdrag väntar hennes hundarna direkt bakom dörren. Att sköta hundarna och gå på promenad med dem hjälper i att återvända till vardagen.
 
Herna går igenom sina upplevelser på en allmänna nivå med Frivilliga Räddningstjänstens bekanta ledare och med frivilliga som hon har handlett.
 
– Det hjälper när man tänker på att man gjorde sitt bästa i situationen.