Helt vanliga vänner

Joonas Brandt / Finlands Röda Korset
Mari och Vera har kommit för att berätta om sina erfarenheter av Röda Korsets vänverksamhet för unga. Men först vill de ta kål på några myter.
Fotograf: Joonas Brandt / Finlands Röda Korset

Röda Korsets vänverksamhet för unga förde samman Mari och Vera, men vänner blev de själva.

Det är ett par år sedan nu. Mari Manninen och Vera Hyvämäki satt i ett mötesrum på Röda Korsets Helsingfors och Nylands distrikts byrå i Helsingfors. Vänförmedlaren kom med kaffe åt Mari och Vera och stängde dörren om dem.
 
Mari och Vera visste ingenting om varandra, men de skulle bli vänner. Inte med bästa vilja kan man påstå att situationen var naturlig.
 
– Räddningen var att vi båda är sociala och pratsamma typer. Vi satt och pratade en stund, utbytte telefonnummer och kom överens om när vi skulle träffas igen, skrattar de efteråt.
 
Än en gång har de kaffe framför sig, men i stället för ett kalt mötesrum är det på ett trevligt kafé.
 
Mari och Vera har kommit för att berätta om sina erfarenheter av Röda Korsets vänverksamhet för unga. Men först vill de ta kål på några myter.
 
– Det här med ensamhet tas fram alldeles för mycket genom snyfthistorier. Vem som helst kan vara ensam och nästan alla är det i något skede, säger Mari.
 
– I synnerhet när det gäller unga vill man hitta en orsak till att någon är ensam. I verkligheten krävs det ingen större story för det. Folk byter ort och skola, kontakter bryts, man växer isär. Visst finns det många som har upplevt mobbning, men inte är det alltid så.
 

Helt vanliga vänner

Forskning visar att var tionde ung människa lider av långvarig ensamhet. Av hela befolkningen har cirka 40 procent upplevt ensamhet i något skede.
 
Trots att det är så vanligt finns det fortfarande ett stigma i ensamhet, det ses som en skamfläck, i synnerhet för någon som är ung. Då blir det lätt ett anklagande tonfall.
 
Mari och Vera har båda upplevt ensamma perioder när deras liv har förändrats. Efter att ha blivit bekanta via vänverksamheten har de stöttat varandra.
 
Många tänker sig att frivilligverksamheten är tydligt uppdelad i hjälpare och den som får hjälp. Det finns en vän, en frivillig – och så finns det en ensam en, som den frivilliga är vän åt.
 
Det är just den snyfthistorien som Mari och Vera vill ta avstånd från. De är vänner, helt vanliga vänner, fast de blev bekanta via Röda Korset. Och det är en nödvändighet i vänverksamhet för unga.
 
– Om vi tänker på vänverksamhet för äldre så är det lite annorlunda. Om en ung frivillig blir rödakorsvän åt en äldre människa så blir det nästan oundvikligt en välgörarroll. I vänverksamhet för unga ska målet uttryckligen vara att två jämlika människor blir kompisar.
 

En första puff behövs

När ensamheten har pågått en längre tid styr det lätt tankarna i en negativ riktning. Man börjar förklara bort sina egna framgångar med slumpen medan misslyckanden blir ens eget fel.
 
– Om man har upplevt många besvikelser i relationer så blir det lätt en snöbollseffekt. Det gör stor skillnad om den onda cirkeln bryts när man är 20 eller när man är 30, för tröskeln blir högre hela tiden, funderar Vera.
 
I en sådan situation kan det vara bra med en liten första puff framåt och det kan till exempel vänverksamheten för unga erbjuda. Röda Korsets vänförmedlare letar bland de frivilliga och de sökande efter ett par som är i ungefär samma ålder och som med tanke på sin bakgrund kunde komma överens och för dem samman. Det tar sin tid att bli bekant och ibland funkar det inte.
 
I början höll Mari och Vera inte egentligen kontakt mellan de träffar de kommit överens om, de bara kom överens om nästa träff och höll fast vid det. När de träffades gjorde de helt vanliga saker, gick på kaffe och på promenad.
 
– När man inte har en gemensam bakgrund, till exempel samma skola eller hobby, så tar det sin tid att hitta det som är gemensamt. Idag har vi kontakt varje vecka, säger Mari och Vera.
 
På basis av sina egna erfarenheter rekommenderar båda vänverksamhet för unga för nästan vem som helst.
 
– Det enda man egentligen behöver är en vilja att bli bekant med en ny människa och öppet sinne. Och vill man ha en vän ska man inte fundera över om man är "tillräckligt marginaliserad" eller "för utstött" – det räcker med att känna att man skulle vilja ha en kompis.
 
– Klart att båda parter ska ha realistiska förväntningar. Men när man satsar lite i början och det börjar rulla på av sig själv att man är vänner, då är det najs.

Lindra ensamheten! Så här kan du komma med.

 
Text: Kimmo Holopainen

Kampanjer