”Allt jag önskar är fred”

Jarkko Mikkonen / Suomen Punainen Risti
Jarkko Mikkonen / Suomen Punainen Risti

I Ukraina kämpar landets inre flyktingar ihärdigt med hjälp av humanitärt bistånd. Om det egna hemmet har hamnat i mitten av konflikten hjälper kläder, filtar och mat som Röda Korset delar ut, att klara sig.

Hjälp från Finland
  • Finlands Röda Kors förbereder ett program till Ukraina som stöder i synnerhet landets inre flyktingar som drabbas av kroniska sjukdomar att köpa mediciner. Finlands utrikesministerium stöder programmet med 500 000 euro.
  • Finlands Röda Kors har tidigare stött internationella Röda Korsets arbete i Ukraina med 1000 000 euro som utrikesministeriet beviljat.
  • Dessutom har man skickat till området vinterkläder som finländarna har donerat.
  • Även finländska biståndsarbetare har hjälpt konfliktens offer i Ukraina.
Pass, besparingar och de nödvändigaste sommarkläderna
 
Det är allt som ukrainska Valentina Holod 38, kunde ta med sig då hon lämnade sitt hem i Donetsk i juli. När vapen började synas på gatorna, staden blev beskjuten och människor dog, började livet i hemstaden kännas farligt.
 
Valentina Holod och hennes 7-åriga son flydde beskjutningen till staden Krasnyi Liman som ligger på 130 kilometers avstånd från Donetsk.
– Jag kände mig totalt hjälplös. Allt var osäkert och oklart, minns Valentina.
 
Det blir nu två år sedan händelsen.
 
– När jag begav mig trodde jag att jag reser för ett par månader. Jag trodde att situationen skulle lösa sig snabbt.  Ännu syns det inte något slut och inte heller vet vi när vi kan återvända hem, suckar hon.
Valentina som har arbetat som jurist, har förlorat sitt hem, sitt arbete och sina besparingar.
 
– Livet har blivit en kamp om överlevnad. Det är väldigt synd att de sista åren av min ungdom går på det här sättet. Tidigare kunde jag ha semester då och då och planera mitt liv. Nu är det bara fråga om att jag kan få mat till mig och mitt barn.
 

Medelklass blev utarmade

Den lilla tysta Krasnyi Liman i Donetsk-området i östra Ukraina påminner mer om en by än en stad.
 
På två år har dess invånarantal ändå nästan fördubblats. Utöver 24 000 invånare har redan 30 000 av landets inre flyktingar registrerat sig dit.
 
Konflikten i Ukraina har kraschat landets ekonomi och det finns inte något arbete i den lilla staden. Det finns många företag som har avslutat sin verksamhet och lönerna har sjunkit drastiskt. Människor har inte råd att köpa kläder.
 
– Förra medelklassen har blivit fattig, beskriver Valentina hur levnadsstandarden har kraschat.
Ukrainska människor som har lämnat sitt hem på grund av konflikten lever med hjälp av humanitärt bistånd. I landet finns redan över 1,4 miljoner inre flyktingar och hjälpen räcker inte för alla.
 
Röda Korset hjälper landets inre flyktingar till exempel genom att dela ut kläder, lakan, filtar, köksutrustning, mat och pengar. Särskilt svårt är det för svårt sjuka människor och åldringar som behöver mediciner. Det råder brist på mediciner och dess priser har stigit.
 

Hjälp till ödeskamrater

Den nya livssituationen förvirrar landets inre flykting.
 
Valentina fick bo med sitt barn i en liten stuga. Från Röda Korset fick hon humanitär hjälp. Hon har inte hittat ett arbete men för drygt ett år sedan blev hon själv en frivillig inom Röda Korset.
 
– När jag märkte att man hjälper mig förstod jag att jag måste också själv delta i hjälpandet, berättar hon.
 
– Röda Korsets hjälp har en betydande roll i inre flyktingars liv.
 

Flyktingarnas situation blir värre

Också flera andra inre flyktingar har blivit verksamma som Röda Korsets frivilliga på sina nya bostadsorter. 
 
Nadežda Trasova, 29, ger sina ödeskamrater humanitär, psykologisk och juridisk hjälp i Röda Korsets avdelning i Dobropolje. Bland annat går hon runt och besöker ensamma åldringar.
 
Nedeža flydde till Dobropolje med sitt 1,5 år gamla barn för två år sedan från Horlivka som ligger på hundra kilometers avstånd. Mannen dog i konflikten.
 
Vem kunde bättre förstå landets inre flyktingars problem än vi?
 
Nadeža har märkt att flyktingarna anländer till Dobropolje i allt sämre skick. Hus har blivit förstörda och familjerna har splittrats.
 
– Människor kommer psykiskt brutna till oss. Vi ger dem hjälp vilket gör att de kan fortsätta sitt liv och inte tappar det. I deras ögon märks att även en liten hjälp har varit viktig för dem, säger hon rörd.
 
Humanitär hjälp ersätter dock inte ett arbete och att man kan förtjäna sina egna pengar.
 
Valentina Holod i Krasnyi Liman drömmer dagligen om att återvända hem.
 
– Allt jag önskar är fred.
 
 
Text: Jenni Jeskanen