”Krigsfartyg stoppar inte migrantströmmen över Medelhavet”

Jaakko Jaskari / Finlands Röda Kors
Eduardo Vencesla / Finlands Röda Kors

De europeiska regeringarna tar fel om de tror att de genom att sänka människosmugglarnas fartyg kan stoppa strömmen av migranter som försöker ta sig till Europa över Medelhavet. Det säger Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationens vice ordförande, doktor Abbas Gullet från Kenya.

Doktor Abbas Gullet besökte Finland under veckoslutet på inbjudan av Finlands Röda Kors. Han var en av huvudtalarna under festivalen Världen i byn. Det stod snabbt klart för åhörarna att Gullet hade klara budskap att föra fram. Han intervjuades av Arto Nyberg.   

– De tusentals migranter som försöker ta sig till er världsdel är de som i slutändan får lida, inte människosmugglarna om den planerade europeiska flottoperationen genomförs sade Gullet. 

Enligt honom saknas rimliga proportioner i den diskussion som förs i Europa. År 2014 kom uppskattningsvis 130 000 migranter över Medelhavet till Europa, samtidigt som t.ex. Kenya tagit emot ca 1 miljon människor som kommit från Somalia, Etiopen Sydsudan och från Demokratiska republiken Kongo.

– Då vi pratar om flyktingar och migranter ligger alltid det största trycket på grannländerna och om vi tar situationen i Centralafrika som exempel så hör grannländerna själva till de fattigaste länderna i världen.

Enligt FN:s flyktingorganisation UNHCR fanns det ca 51 miljoner flyktingar i världen i slutet av år 2013. Det är den högsta siffran sedan slutet av andra världskriget och siffran fortsätter att stiga.

Största delen av flyktingarna är internflyktingar. 86 % av alla flyktingar i världen bor i något u-land.

– Ur ett afrikanskt perspektiv är det rent ut sagt förvånande att se vad några tiotusentals flyktingar har åstadkommit inom Europa.

– Att sända ut krigsfartyg är enligt mig inte försvarbart på något sätt. Men det mest tragiska är ändå att tusentals migranter måste drunkna för att det här ärendet överhuvudtaget skulle lyftas på beslutfattarnas agenda säger Abbas Gullet.

Utvecklingspengar för katastrofberedskapen

Enligt organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD uppgick världens sammanlagda offentliga bistånd till 120 miljarder euro år 2014. Den schweiziska försäkringsjätten Swiss Re beräknar att de genomsnittliga kostnaderna orsakade av katastrofer ligger på 170 miljarder årligen.  

Enligt FN leder varje euro som satsas på katastrofberedskap till en sjudubbel inbesparing, detta framgår då man ser på kostnaderna efter katastrofer i områden där man inte satsat på beständighet och beredskap.

Under 2000-talets första decennium delade 40 länder på 90 % av all humanitär hjälp och samtidigt på en tredjedel av biståndspengarna. Endast en procent av biståndet användes för att öka katastrofberedskapen.

Situationen är ohållbar på lång sikt, den trotsar också logikens lagar. Enligt en del beräkningar förlorade Nepal hälften av sin årliga nationalprodukt som följd av de jordbävningar som drabbade landet. En målmedveten användning av biståndspengar för att bygga upp beständigheten med tanke på jordbävningar skulle också i detta fall ha betalat sig mångdubbelt tillbaka.

– En betydande del av biståndet borde i fortsättningen kanaliseras till projekt och program som förbättrar beredskapen inför katastrofer och på det sättet leder till mindre förödelse. Det här måste såväl givarna som mottagarna, i synnerhet de mottagarländer som ständigt hotas av naturkatastrofer ta ansvar för säger Abbas Gullet med eftertryck.