På sjukhuset i Azraq redan över tusen patienter

Emil Helotie
Emil Helotie
Emil Helotie

Den största delen av patienter på Röda Korsets sjukhus i Azraq är syriska barn och födande mammor. Många finländska biståndsarbetare arbetar på sjukhuset som byggdes i Jordanien.

På sjukhuset i Azraq har det redan fötts över 20 barn. Jordanska barnmorskan Layla Mahmoud sköter energiskt det yngste spädbarnet, 22-åriga Zahra Muhammed Alis andra dotter. Mahmoud som har gjort en lång karriär i soldatsjukhus berättar att hon älskar biståndsarbete. Trivseln syns och hörs: hon lär finländare arabiska ord och skrattar ofta.

– Jag hade redan länge drömt om att arbeta vid Röda Korset och nu slutligen är jag här! Jag har inte tidigare arbetat med utlänningar men det känns väldigt trevlig att arbeta med finländarna, säger Mahmoud.

– Det är typiskt att den första operationen eller händelsen alltid är antingen förlossning eller något problem gällande förlossningen på fältsjukhus och det samma gäller här. Genast på den första dagen då sjukhuset öppnades hade vi två kejsarsnitt, berättar kirurgen Kari Vanamo.

Kriget märks på patienterna

Även om det finns glada stunder varje dag, har kriget ändå lämnat sina fysiska och psykiska spår i patienterna på sjukhuset i Azraq. 

– Det finns gamla krigsskador från Syrien och därutöver ganska vanliga sjukdomar som i allmänhet ökar under förhållandena i flyktingläger. En del av patienterna har neurologiska symptom och andra mer speciella sjukdomar, säger Vanamo.

Före kriget fanns det ganska högklassig hälsovård i Syrien. Nu finns det många kroniska sjukdomar som inte har vårdats.

– Exempelvis finns det flera människor som inte har fått vård till diabetes. Till följ av detta har syrier infektioner och t.ex. sår på fotsulan som har vårdats på vårt sjukhus också,  konstaterar Vanamo.

Sjukhuset i Azraq påminner mer om ett finländskt regionsjukhus än ett fältsjukhus som man skickar till katastrofområdena. Sjukhuset och förvaltningsbyggnaden är solida byggnader, inte tält.

– För nuvarande är vårt arbete ganska vanligt sjukhusarbete. På morgonen har vi först en gemensam frukost, därefter rundgång på olika avdelningar och sen poliklinisk verksamhet. Lokala läkare ansvarar huvudsakligen för detta, förklarar Vanamo. Han anser den lokala personalen vara  kunnig och välutbildad.

En intressant arbetserfarenhet

Anestesiskötare Pirjo Uski som arbetar för första gången som Röda Korsets delegat visste inte vad som väntade men har inte ångrat att hon kom.

– Arbetet har varit delvis bekant och delvis har man haft möjlighet att utnyttja hela kunnandet som man har lärt sig i livet.

Hon hade redan länge drömt om biståndsarbete och har genomfört grundkursen för cirka fem år sedan.

– Jag har bara en sådan stark inre känsla att jag vill utföra detta arbete och på fortbildningar inspireras jag alltid mer. Jag är så lycklig att jag är här, skrattar Uski i slutet av arbetsdagen.