Från flykting till påverkare

Petteri Kivimäki
Petteri Kivimäki

Kongolesiska Emmanuel Sibomana har överlevt krig och livet i ett flyktingläger. Nu vill han hjälpa andra.

Det var en fredag i oktober i Demokratiska republiken Kongo. Året var 1998. 19-åriga Emmanuel Sibomana hjälpte till hos en granne när soldater plötsligt angrep byn från alla håll. I panik flydde invånarna till skogs. Emmanuel och två andra unga män utvaldes att varna invånarna i närbelägna byar.

– Kriget har börjat! Fly till skogs, ropade Emmanuel och hans kompisar när de cyklade genom byarna.

I den tredje byn budbärarna kom till möttes de av beväpnade män som öppnade eld mot dem. Emmanuel och en av de två andra lyckades ta sig i trygghet i skogen igen. Till sin hemby kunde de inte ge sig, så de två ynglingarna flydde norrut till fots.

De hade tur: de träffade en vän till Emmanuels pappa och han gömde dem i sitt hem i tre veckors tid. Sedan fortsatte flykten till Emmanuels storebror i Rwanda – brodern hade flytt från Kongo-Kinshasa redan tidigare.

År 2000 återvände Emmanuel till sitt hemland och flyttade in hos sin storasyster och hennes familj. De följande åren var det än krig, än fred. Två gånger sökte Emmanuel och hans släktingar skydd i ett flyktingläger i Gatumba i Burundi.

Livet i lägret var ett lidande: åtta människor bodde i ett litet tält. Det rådde brist på mat och hygienförhållandena var usla. Sjukdomar spred sig i lägret.

Den 13 augusti 2004 utsattes flyktinglägret för ett väpnat anfall. Sammanlagt 166 människor dödades i massakern. Emmanuels storasyster skadades svårt och tre av hennes barn dödades.

I november 2007 steg Emmanuel, två av hans systrar och storasysterns barn ut ur ett flygplan i Jyväskylä. Efter tre års väntan hade Finland valt att ta emot dem som kvotflyktingar.

– Min första tanke var att jag får vara på ett ställe där det är fred och där jag kan tänka över min framtid. Samtidigt fick jag en känsla av att jag nu är flykting för evigt, berättar Emmanuel i sitt arbetsrum på ett centrum för medborgarverksamhet i Jyväskylä.

Han ger inte intryck av att vara 35 år.

– Jag har sagt det många gånger: jag är en gammal gubbe. Jag har sett hemska saker och jag har från unga år fått lära mig att ta ansvar.

I Jyväskylä började Emmanuel studera och år 2012 blev han merkonom. På sin fritid har han engagerat sig i invandrarfrågor och blivit föreningsaktiv. Emmanuel arbetar inom projektet Mä oon mukana (Jag är med), som hjälper unga invandrare att få en koppling till samhället.

I hans forna hemland rasar konflikten vidare. För en man som själv har upplevt krig och flyktingskap är det svårt att fatta varför man inte reagerar på människors nöd. Han hoppas att stater och medborgare vaknar upp och börjar hjälpa dem som är i behov av hjälp, till exempel dem som tillbringar år efter år i flyktingläger.

– Det gör ont att tänka på att så många fortfarande lider i olika läger. En liten människa kan kanske inte påverka så mycket, men om jag kan tala för dem som lider nöd så gör jag det.

Minna Kurvinen