Justine Boyle hjälper ebolapatienter att fortsätta livet

Maija Tammi
Maija Tammi
Maija Tammi

Justine Boyle ville bli läkare, men socialarbetet tog över. Och sen kom ebola.

Då blödarfebern började sprida sig i Sierra Leone under sommaren anmälde sig Justine Boyle från Freetown som frivillig till Röda Korsets nya vårdcentral i Kenema. Det tar sex timmar att köra bil från huvudstaden till Kenema.  

– Det är klart att jag är rädd för sjukdomen. Men människor behöver mig. Min bror hade gråten i halsen. Ingen ville att jag skulle åka. Kenema hade ett otroligt dåligt rykte, det var då det absoluta centret för epidemin berättar 40-åriga Boyle. 

På vårdcentralen får Boyle göra det jobb hon älskar; hjälpa patienter som är svårt traumatiserade av sjukdomen att fortsätta leva. Ibland behövs inte annat än en uppmaning att dricka och äta. 

– Humor hjälper. Och att be säger Boyle.

För varje offer för sjukdomen finns också en som överlever

Varje morgon leder Boyle en andaktsstund för personalen på vårdcentralen ute på gården. Stämningen är dock långt från andaktsfull, personalen sjunger gospel och dansar med.

– Ibland deltar också de som är sjuka berättar Boyle.

De dystraste dagarna är de då något barn dör. Men för varje människa vi förlorar har vi också en människa som tillfrisknar. En som får lämna vårdcentralen genom den ”glada duschen” som består av klor och vatten.

– Då är jag lycklig. Då har vi lyckats säger Boyle.

Förutom rena kläder ger Röda Korset dem som tillfrisknat ett paket inför nystarten i livet. I paketet finns matvaror, sängkläder, kokkärl, kondomer och en startpeng som motsvarar ungefär 27 euro.

Justine Boyle drömmer fortfarande om att bli läkare. Men först ska ebolan besegras.

– Kanske det blir av sedan.

Text: Jari Lindholm