Allt tvättas med klor på vårdcentralen för ebolapatienter

Maija Tammi
Maija Tammi
Maija Tammi

Ambulansen från Sierra Leones huvudstad Freetown till Kenema är full med patienter som lider av ebola. Fyra män klädda i skyddskläder möter ambulansen då den anländer till Kenema och Röda Korsets vårdcentral för ebolapatienter. Resan är lång och många av patienterna är i mycket dåligt skick vid anländandet.

 En av de mötande männen är 27-åriga Abubakar Moijueh, mera känd som Apachie. Han är en av ”sprayarna”, det vill säga hans uppgift är att noggrant tvätta ambulansen både in- och utvändigt med hjälp av en handdriven klorspruta.

– Det är kanske det tyngsta jobb jag vet säger Apachie, tungt är också att flytta kroppar, i synnerhet om de är många.  

Apachie har utbildats i hur man använder en skyddsdräkt av Läkare utan gränser som var först ut med att starta ebolakliniker i Sierra Leone då epidemin bröt ut förra våren. Det gäller att klä på sig skyddsdräkten på rätt sätt och i synnerhet att ta den av sig på rätt sätt. Till den s.k. PPE:n (Personal Protective Equipment) hör också gummistövlar, huva, skyddsglasögon, andningsskydd, förkläde och tredubbla skyddshandskar. 

– Svårast är det med skyddsglasögonen. De blir lätt immiga vilket gör att man blir fumligare berättar Apachie.

Grannarna vill inte träffas

Apachie är utbildad klasslärare men skolorna är stängda på grund av ebola. Apachie saknar sin arbetsplats och sina femte- och sjätteklassister i ett lågstadium i Kenema. 

– Jag är rädd för ebola, men det är mitt ansvar att försörja min familj.

Apachie var bara 11 år då hans pappa dog. Till familjen hör nu hans mamma och hans sex syskon.  

– En del grannar har förbjudit mig att komma i närheten av dem eftersom det vet att jag jobbar på ett ebolasjukhus. Det är inget man kan göra åt det.

Som pojke var Apachie med i scouterna i Freetown och också frivillig inom Röda Korset. Då epidemin spred sig kändes det som ett naturligt val att söka jobb på den nya vårdcentralen. 

– Jag hoppas på att en dag kunna studera naturvård på universitetet. Ingen art är den andra lik. Jag vill lära mig mer om vilda djur berättar Apachie.

Text: Jari Lindholm