Den nyfödda skapade glädje på sjukhuset i Azragi

Derar Al-Jarrah
– När mamman kom till sjukhuset var hon både ivrig och samtidigt något oroad inför den nya situationen. Den lokala barnmorskan och läkaren lyckades lyckligtvis lugna ner henne, berättar Jaana Laine, som jobbar som barnmorska på sjukhuset.
Fotograf: Derar Al-Jarrah

Det nyfödda barnet inuti knytet tittar nyfiket med sina mörka ögon. Den lyckliga mamman, 20-åriga syriska flyktingen Hadeel fick föda under trygga omständigheter i Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationens sjukhus i Azragi i Jordanien.

Sjukhuset öppnade sina dörrar i mitten av oktober och tjänar 12 000 personer som bor i det omringande flyktinglägret.
– När mamman kom till sjukhuset var hon både ivrig och samtidigt något oroad inför den nya situationen. Den lokala barnmorskan och läkaren lyckades lyckligtvis lugna ner henne, berättar Jaana Laine, som jobbar som barnmorska på sjukhuset.
Hadeels flicka är det första barnet som fötts på sjukhuset.

– Babyns nyblivna mormor kysste alla och hennes ansikte sken av lycka. Hela den lokala personalen och de internationella biståndsarbetarna delade deras lycka, säger Laine.

Svårare situation i Libanon

Jordaniens grannland Libanon är ett av de länder som tar mest emot syriska flyktingar. 1,1 miljoner registrerade flyktingar bor i landet. Många inväntar sin tredje vinter i flyktingskap.

– Ibland hittar jag jobb, men för det mesta är jag arbetslös. Jag går omkring och tänker på mitt liv och vad som hänt min familj. Och jag försöker klura ut hur jag ska hindra vattnet från att rinna in i vår nödinkvartering, berättar Khalil, före detta jordbrukare och far till sex barn.

– Vi har inga täcken, kläder eller någon köksutrustning. Inom ett par veckor kanske vi går en mardröm till mötes, berättar Rana, som bor i Ketermaya tillsammans med sina fyra barn. Bristen på utrustning inverkar speciellt på barnen. Ranas 9-åriga dotter Warda önskar hon kunde leka och gå i skola.

– Om vintern är omgivningen fylld av vatten och gyttja, man kan inte leka någonstans. Jag drömmer om att återvända till Syrien, träffa mina vänner och återvända till skolan – utan att vara omringad av mängder av döda och sårade. Jag önskar att jag ägde vinterkläder för att kunna hålla mig varm, säger Warda.