Hjälparbetet får inte äventyras

Dmitry Vassilyev / Ukrainan Punainen Risti
Frivilliga vid ukrainska Röda Korset jobbade dygnet runt för att hjälpa offren för oroligheterna på Majdantorget i Kiev.
Fotograf: Dmitry Vassilyev / Ukrainan Punainen Risti

Ordinarie stämman för Finlands Röda Kors kräver i dag i ett skarpt uttalande som stämman godkänt att det internationella samfundet måste ingripa i fråga om de angrepp som gjorts mot hjälparbetare.

Under de två senaste åren har tiotals personer som utfört hjälparbete dött och hundratals skadats. Ställningstagandet blev ännu mer aktuellt eftersom en schweizisk hjälparbetare vid internationella Röda Korset dödades i början av veckan i Libyen. I Syrien har 36 frivilliga och anställda från Syriens Röda Halvmåne omkommit och sju frivilliga från palestinska Röda halvmånen.

Finlands Röda Kors känner oro över säkerheten för de hjälparbetare och frivilliga som tjänstgör i kris- och konfliktområden. Hundratals frivilliga, hjälparbetare och övrig sjukvårdspersonal som från Röda Korset eller Röda Halvmånen bistått sårade eller skadade har under de två senaste åren dött eller lemlästats i samband med de pågående konflikterna runt om i världen.

Framför allt väcker läget i Syrien bekymmer men också i Centralafrikanska Republiken, Afghanistan, Sydsudan, Nigeria och Demokratiska republiken Kongo lider människorna av sviterna efter kriser och våldsamheter. Miljoner människor är i akut behov av hjälp men på grund av det dåliga säkerhetsläget når inte hjälpen fram till de lidande.

Finlands Röda Kors vädjar till landets regering, det nyvalda Europaparlamentet och speciellt dess finländska ledamöter för att de ska göra sitt yttersta så att betydelsen av de internationella konventionerna till skydd för hjälparbetare inte tillåts förvittra.

Den 22 augusti 2014 har det gått 150 år sedan ett tjugotal dåtida europeiska stater undertecknade Genèvekonventionen för att enas om behandlingen av sårade och sjuka soldater. I denna första Genèvekonvention kom man också överens om hur sjukvårdspersonalen skyddas och hur dess säkerhet garanteras. Staterna enades om att det röda korset är det internationella skyddsemblem som alla förbinder sig att respektera.

Efter år 1864 har staterna slutit flera nya och omfattande fördrag som bl.a. reglerar staters och myndigheters verksamhet i krig och kris. De avtal som hör till den internationella humanitära rättens område sammanställdes år 1949 till Genèvekonventioner och de är i kraft i alla självständiga stater i världen. Konventionerna och deras tilläggsprotokoll från år 1977 har underlättat hjälparbetet runt om i världen men tyvärr har respekten för det röda korset och för andra skyddstecken under senaste tid urholkats, vilket försvagat krigsoffrens ställning och gjort det svårare att nå fram med hjälpen.

Frågan om skyddsemblem är högaktuell även i Ukraina. Ukrainas Röda Kors, Ryska Röda Korset, Internationella rödakorskommittén samt Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationen vädjade den 2 juni unisont för att alla de som deltar i våldsamheter dels respekterar det röda korset och förhindrar missbruk av emblemet, dels låter Röda Korsets hjälparbetare och frivilliga utföra sitt humanitära uppdrag.

Enligt den gemensamma 1 artikel i 1949 års Genèvekonvention förbinder sig staterna att under alla förhållanden iaktta denna konvention och säkerställa att den respekteras. Det är allt viktigare att det internationella samfundet med alla tillgängliga medel försöker stärka de internationella avtalens implementering och efterlevnad. Samtidigt måsta man också i högre grad satsa på att väpnade styrkor och grupperingar, polismyndigheter och vanligt folk i olika delar av världen får kunskap om internationell humanitär rätt och internationella mänskliga rättigheter.

Förhandlingar pågår som bäst mellan stater om hur man internationellt kan verka för att den gällande internationella humanitära rätten iakttas. Förhandlingarna måste resultera i verkliga lösningar så att exempelvis nödhjälpen framdeles snabbare kan levereras fram. De väpnade konflikterna är numera sällan mellanstatliga utan interna. Distributionen av bistånd förhindras just på grund av de stridande parter som antingen saknar politisk vilja att följa reglerna för krig eller försöker utnyttja mediciner, mat, vatten och annan humanitär hjälp politiskt eller militärt för sina egna syften. Det här ska inte godkännas. Den humanitära rätten kräver att humanitär hjälp ställs neutralt och opartiskt till människors förfogande enligt behov utan diskriminering. Alla människor måste få hjälp!