Man kan lära sig finska medan man stickar strumpor

Katri Eskelinen / Matti och Liisa -tidningen
Katri Eskelinen / Matti och Liisa –tidningen
Katri Eskelinen / Matti och Liisa -tidningen
Pekka Turunen

Frivilliga från Röda Korsets avdelning i Lapinlax grundade en handarbetsgrupp tillsammans med flyktingkvinnor som kom till orten.

Vad går projektet VAPAA ut på?
  • VAPAA= från finskans Vapaaehtoiset pakolaistyössä, frivilliga inom flyktingarbetet

  • VAPAA, Frivilliga inom flyktingarbetet är ett landsomfattande FRK-projekt. Projektet pågår i 2,5 år och finansieras av Europeiska flyktingfonden.

  • 15 avdelningar inom 5 olika distrikt är med i projektet.
  • Via projektet erbjuds stöd till frivilliga som ordnar olika former av utbildnings- och gruppverksamhet för flyktingar som kommer till orten.
  • Projektet verkar för att stärka samarbetet mellan organisationer och myndigheter i flyktingarbetet.

Röda Korsets frivilligverksamhet går ut på att hjälpa de flyktingar som kommit till orten att anpassa sig och känna sig hemma i sin nya miljö. Detta genom att erbjuda rolig och nyttig verksamhet samt möjlighet att knyta vänskapsband med ortsbefolkningen.

– Det här är en riktig gammaldags syförening säger Marjatta Turunen om gruppen.

Turunen är en av de frivilliga i gruppen som hon också var med och startade.

– Viktigast av allt är att vara tillsammans säger hon med ett leende medan hon fyller på kaffekopparna.

Kommunikation på savolaxiska och via maskor

Ett glatt sorl hörs från bordet där ett tiotal kvinnor som bäst uppdaterar varandra om vad som hänt den senaste veckan. En efter en tar de också fram sina handarbeten. Det har gått lätt för kvinnorna att hitta en gemenskap trots att man inte alltid har ett gemensamt språk.

Vi kommunicerar på savodialekt och via maskor säger Marjatta skrattande.

– Här är det mindre tröskel att försöka sig på att tala finska då man känner varandra, ingen behöver oroa sig för att säga fel tillägger hon lite allvarligare.

Man samlas på frivilligcentret Hoijakka, verksamheten inleddes i november och sedan dess har många par vantar, sockor, benvärmare och halsdukar kommit till. Tillsammans har kvinnorna glatt sig över varje färdigställt handarbete, att sticka är nämligen en helt ny kunskap för många av kvinnorna från Afghanistan.

– Också vi finländare har fått lära oss helt otroliga nya tekniker. Vår yngsta medlem, Tahera Zaki, 26 år, från Iran har till exempel lärt oss hur man gör vackra prydnadsblommor genom att mjuka upp plast från lemonadflaskor i en ljuslåga berättar Marjatta.

– För mig har det största varit den spontana och varma kramen direkt från hjärtat varje gång vi träffas. Det känns som om vi verkligen blivit vänner säger Irja Karttunen, en annan av gruppens grundare.

En ny samarbetsform som är till nytta för alla

Handarbetsgruppen på måndagskvällarna har blivit en av veckans höjdpunkter för många av kvinnorna. I synnerhet för de mammor som är ensamförsörjare är det viktigt att få ha en stund för sig själva i sällskap av andra vuxna. Medan mammorna handarbetar och dricker kaffe får barnen leka tillsammans i 4H-klubben.

– Det här samarbetet har varit en fantastisk sak för oss alla. Att finnas till som stöd för flyktingarna har skapat en ny känsla av gemenskap mellan oss organisationsaktiva säger Irja.

Genom intensivt samarbete mellan olika instanser har mycket annat gott också skapats. Besök där man fått bekanta sig med industrier på orten, lantbruk, bärodlingar med mera har skapat större förståelse för vilka möjligheter det finns gällande utbildning och jobb.

– Besöken på lantbruk har varit verkligt populära, vi har fått ordna flera besök eftersom de varit så omtyckta berättar Irja.