Tadzjikistan:Livet efter ett jordskalv

Abdulfattoh Shafiev/IFRC
Abdulfattoh Shafiev/IFRC

Femåriga Mohira är fortfarande rädd att gå ut på morgonen. Hon vågar inte ens öppna ytterdörren.Det är minnet av en skrämmande upplevelse som påverkar henne.

Den 13 maj 2012 skakade ett kraftigt jordskalv om Tadzjikistan. Mohiras by ligger nära epicentret på skalvet som mätte 5,7 på Richterskalan och hörde till dem som drabbades värst.Mer än 200 hus förstördes eller skadades och över 2 000 människor behövde skydd och hjälp efter jordbävningen.

Mohiras mamma vaknade strax före skalvet och kände de första darrningarna i marken.Hon väckte snabbt barnen och öppnade dörren så att de kunde springa ut.Hon fick ut barnen i tid – alla utom ett.Hon insåg inte att hennes lilla flicka blev kvar i huset.Hon visste inte att Mohira låg fastklämd under rappning som hade fallit ned. Hon visste inte att flickan inte kunde ta sig ut på egen hand.

Ögonen är mörka av oro när Mohiras mamma säger:
– Hur ska jag få de hemska minnena att blekna i min lilla flicka?Hur ska jag kunna förlåta mig själv?Skräcken sitter kvar i lilla Mohiras hjärta.

Många av de barn som överlevde det förödande skalvet lider fortfarande av den chock och rädsla som jordbävningen orsakade.För att hjälpa människor att hantera det trauma som ett stort jordskalv ofta innebär har Tadzjikiska Röda Halvmånen inlett landets största projekt för psykosocialt stöd. Projektet får stöd från Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationen (IFRC) och Europeiska kommissionens kontor för humanitärt bistånd (ECHO).

Röda Halvmånens utbildade psykologer har besökt byar och skolor och talat med både barn och vuxna för att hjälpa dem att återgå till sina rutiner och ett normalt liv.

Sharifa är en 22-årig studerande som var hemma med sina föräldrar och tre systrar när skalvet inträffade. Hon minns det vidriga ljudet av jorden som skakar och den rädsla hon kände över att ingen visste vad som hände eller vad man skulle göra.Många familjer miste allting när skalvet gjorde att deras hem rasade samman.

De första som kom för att hjälpa de drabbade var invånare i grannbyar som inte hade skadats lika svårt som Gharibon.De kom med mat och öppnade sina hem för familjer som hade blivit hemlösa.Under dagarna efter skalvet började nödhjälp i form av livsmedel, filtar och köksutrustning anlända både från de tadzjikiska myndigheterna och från Tadzjikiska Röda Halvmånen. De familjer vars hem hade blivit skadade eller förstörda fick byggmaterial från myndigheterna och verktyg från Röda Halvmånen.De fick också utbildning i hur man kan bygga stadigare hus som bättre klarar av framtida katastrofer.

Haqrizo är byggare och far till tolv barn.Han var inte hemma i byn den morgonen då skalvet inträffade, utan återvände två dagar senare till ett hus som hade rasat.Han säger att han aldrig hade kunnat tänka sig att en sådan katastrof skulle inträffa.Han visste inte att det är viktigt att bygga sitt hus på ett givet sätt för att skydda invånarna mot jordbävningar.Nu när Röda Halvmånen har lärt honom hur man ska bygga så tänker han bygga bättre hus åt sin familj och sina grannar.

Röda Korset och Röda Halvmånen samt ECHO har gett oumbärlig nödhjälp till mer än 3 000 människor som drabbades av skalvet i maj 2012 och har hjälpt familjerna att klara av en framtida katastrof bättre.

Text: Abdulfattoh Shafiev i Tadzjikistan