Hungerdagen mättade många också på Kimitoön

Mathias Luther
Mathias Luther
Mathias Luther

På Kimitoön har det skalats, kokats och bakats i några dagar redan. På fredagen var det strykande åtgång på aktivisternas produkter samtidigt som det klirrade i kassaskrinen för Katastroffonden.

Bakom soppdisken i Villa Lande i Kimito är det bråda tider då det blir lunchdags på fredagen. Kunderna står i kö för ärtsoppa och köttsoppa.

Vid ett bord sitter tre generationer och äter.

– Så här borde det alltid vara, så inte alla skulle behöva kocka för sig själv, säger Susanne Holmberg. Mittemot sitter både hennes dotter Christel och hennes mor Riitta.

De är inte engagerade i Röda korset annars men de deltar gärna genom att äta sin lunch till förmån för Katastroffonden.

Dottern Christel som går i fjärde klass har också haft med sig slantar på morgonen för insamlingen. Hon har lite oroats för att man kanske inte skulle få någon mat i skolan då det är Hungerdag, men den oron var obefogad. Det serverades plättar och gröt.

– Den var den allra godaste, säger Christel leende.

Och så fortsätter hon med köttsoppan.

Lotter och limpor

Under mindre än tre timmar som går från det kastrullerna ställs upp tills aktivisterna rullar ihop borddukarna så går här åt mera än 50 liter soppa, det mesta ärtsoppa. Det sirliga kassaskrinet som förvaltas av Kerstin Drugge har fyllts av slantar som betalning också för Axos mörka limpor och avdelningens lilla snabblotteri.

Ärtsoppan har kokats och donerats av flera olika avdelningsmedlemmar. Snabblotteriets vinster har samlats ihop från lokala företag.

Blir det något över så kan man sälja det på skärgårdsmarknaden på lördag.

Med eftertanke

Bakom disken står pensionerade biologiläraren Viveka Nordman, för andra gången med i Hungerdagsinsamlingen men redan en fullfjädrad agitator för saken.

– Visst, vi firar Hungerdagen genom att äta. Men det här är lite enklare mat än vanligt. Och vi äter den med eftertanke. Och maten har billiga ingredienser och är hemlagad. Det finns flera sociala dimensioner i det här.

Hennes eget engagemang har också flera dimensioner – hon är med i räddningstjänstens sjöräddningsgrupp.

– Jag är ju gammal sjöscout. Och däcksman på (segelfartyget) Eugenia, säger hon glatt.

Rum för alla

Aktivisterna i Kimito tycker att det kanske är riktigt lämpligt att det inte finns så mycket andra återkommande kampanjer under året.

– Det händer ju sedan också överraskande saker i världen som man skall samla in för, på kort varsel – tsunami och svält, säger Monica Hellberg.

På landsbygden är folk också redan engagerade, ibland till bristningsgränsen.

– Man får gärna lämna lite plats för de övriga föreningarna med goda syften att också ha sina aktiviteter, säger hon.

I Kimito är det mest pensionärer som jobbar med Hungerdagen.

Viveka Nordman tycker att en bra morot är den resa till FRK:s centrallager som utlottas bland de aktiva i skolorna.

– De ungdomar som ser hur man där har hela färdiga sjukhus och hem klara att skicka ut till nödlidande i världen glömmer det aldrig, säger hon.

95 liter protto

Kimitoön är numera en enda kommun men den gamla indelningen finns kvar i flera föreningar. Till och med Hitis kommun som försvann 1969 har ännu en egen RK-avdelning.

I (ex-)Västanfjärd koncentrar man Hungerdagsverksamheten kring försäljningen av rotmos – eller ”protto” (uttalas pråttå) som det heter här.

Sammanlagt 95 liter räknar Guje Viitanen och Kerstin Gabrielsson att de och deras män Bjarne Huldén och Alf Gabrielsson kokat på fredagen i församlingshemmets kök.

Långt flera deltog i att skala och hacka rotsaker kvällen före, säger de också.

Säljer som smör

Några timmar senare går det åt i rasande takt utanför traktens två butiker, Knallis i kyrkbyn och Samtjänst i Nivelax några kilometer norr om kyrkorna.

Himlen öppnar sig över Kimitoön samtidigt som försäljningsborden ställs upp. Det hindrar inte att kunderna kommer i strid ström. Kanske lite flera än annars kommer med bil.

Många av kunderna är medlemmar av Rödakorsavdelningen – men det är ganska ofrånkomligt. Västanfjärd har den smått osannolika statistiken att mera än var fjärde av invånarna är medlem i avdelningen.

– Det beror långt på en persons aktiva värvning, säger ordföranden Lilian Nordell.

I Västanfjärd har avdelningen en egen traditionell insamling vid sidan av Hungerdagen – vänmiddagen som numera hålls i februari under vänveckan. Maten görs som knytkalas och den gången får man smörja kråset ordentligt för ett gott ändamål. Avkastningen blir i samma klass som vid Hungerdagen, i storleksordningen 2 000 euro.

Kimitoön har haft en egen liten sysselsättningskatastrof då den anrika stålfabriken i Dalsbruk gick i konkurs. Men det tror man inte att påverkar insamlingarna nämnvärt. Folk kan ändå se gradskillnaden i katastrof.

– Här står redan folk i kö, påpekar Lilian Nordell utanför butiken i Nivelax.

Text: Mathias Luther